Annons:
Etikettallmänt
Läst 2462 ggr
Ahnna
9/23/07, 9:25 PM

Varför började du med medeltid?

Satt själv och funderade på varför jag började med medeltid och tänkte att det skulle vara kul att höra era "orsaker"!

Själv kan jag faktiskt inte komma på exakt varför. Jag vet hur det började, men varför jag blev intresserad och fortsatte intressera mig vet jag inte. Men det kan ha att göra med att dräkterna är så fantastiskt fina och jag gillar fina saker… Cool

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Annons:
Dolomit60
9/24/07, 12:07 AM
#1

Har alltid varit intresserad av historia.

Historien är berätelsen om var vi efinner oss, och hur vi hamnat där. På så sätt är historien en handlingsvägledande kompass för mig. Första och andra världskriget är exempelvis i mina ögon tydliga varningar för vad nationalism, och natkionalchauvunism lätt kan leda till. Det nordiska samarbetet är däremot et exempel på vad man kan åstadkomma om man förpassar nationalismen till sophögen. Det kapitalistiska samhällets framväxt säger något om merkantilismens, och feodalismens svagheter, i förhållande till det nya ekonomiska systemet,men visar kanske också på kapitalismens egna svaga punkter. osv.

Gamla dagars försök att lösa olika problem (vardagliga praktiska, såväl som filosofiska, eler poitiska) kan med fördel sättas upp som jämförelse med dagens sätt att lösa liknande problem.

 Kan vi hitta inspiration i det förggna, är dagens lösningar dom enda, eller finns det ett tredje alternativ ? (är det för övrign någon som tänkt över att man nu för tiden åter igen  bär saker i bältet, bältesväskor, mobiltelefoner, nykelknipor mm. ? särskiljt om sommaren. det gjorde man som bekant under medelltiden också. Men knapast under 50, 60-, eller 70-talet !)

Att studera historia i bokform är intressant men genom att själv fåorsöka sy kläderna, på den tidens maner, genom att bära kläderna, äta med endast kniv, använda den tidens verktyg, och redskap, föja prossecionen, och besöka marknaden, tiollför man historiestudierna en dimension, som böcker aldrig kan återge - en helhet, som inte är baserad på teoretisernade, utan på funderingar baserade på uplevelser. Kanske en jhermaneutisk dimenssion, om vi ska göra stor sak av det, och verka "seriösa".

Jag slog under medeltid just när jag lärt mig handskas med datorer, och hittade en medeltidssida på nätet. jag förjde den, och intresset skapades. 

Samtidigt är det ett roligt sätt att slapna av, utan att det blir degigt, eller urartar i uplevelseshysteri. Jag hkan ha min dotter, och flickvän  med till Visby, om somrarna, och det är så seriöst som man nu gör det. Alla kan roa sig med utgångspunkt i de kunskaper man har, eller önskar tilgodogöra sig. Därför har jag fortsatt.

Det kunde i princip lika gärna ha varit vikingatid, renesans, eller uplysningstid för min del.

Nu var medeltidsdillen på mode, och därför blev det just medeltid.

Hallonsaft
9/24/07, 1:07 AM
#2

Hmmm.. Det här är ju en intressant fråga. För min del tror jag att det var något som låg latent i blodet ända från när jag var liten. När jag var liten älskade jag att leka med svärd och leka med egentillverkad pilbåge i skogen och låssas att jag var Robin Hood. Som liten hade jag även ett stort brunt badlakan som mantel ;)

Jag har alltid älskat att läsa och läser väldigt mycket böcker, men till min sorg kände jag ett visst glapp när man började växa upp och det inte längre fanns sagor av den där fantastiska typen som man hade när man var liten. Jag älskade verkligen sagor och fantasin. Att läsa om verkligheten var inte lika rolig. Den kändes så grå och tråkig i jämförelse. Men så upptäckte jag fantasyn och läste således Sagan om ringen första gången när jag var tretton. Historia har även alltid varit intressant, och då mestadels perioden på vikingatiden och medeltiden. Jag tror att det beror på att mycket som kom senare när man gick i skolan mestadels var kungahistoria. Man fick inte veta om hur folket levde och hade det. Allt man skulle lära sig handlade om kungarna. Men innan kungarna fick den makten de fick, så läste man om folket. Och det var som sagt under vikingatiden och en del av medeltiden.

Någon gång när jag slutat gymnasiet hade jag en del nya vänner som alla dem var rollspelare och som tyckte att historia var intressant. Vi hade alla hört talas om levande rollspel och var dessutom nyfikna på det här med lajv. Jag och en annan kompis åkte således på ett lajv.. som var så katastrofalt dåligt att jag svor på att aldrig mer åka på ett sådant. Dock åkte jag och hon istället till medeltidsveckan på Gotland, tillsammans med ett par killar som vi träffat via internet och som skulle bo på SCA-lägret (1999). Det var underbart, och sedan dess letade jag efter en lämplig medeltidsförening som inte låg för långt bort och var var lagom seriösa. De överseriösa på SCA, vars nivåer jag då aldrig trodde jag skulle komma upp till vågade jag mig inte på. Dock fortsatte jag åka till MTV varje år, samt naturligtvis till andra medeltidsevenemang i närheten.

Hösten 2000 kom jag in på medeltidsarkeologi i Lund, och det var helt klart intressant. Mycket trevliga studier, men jag insåg att det förmodligen inte var det här jag skulle kunna arbeta med under resten av livet. Det är helt enkelt en för svår arbetsmarknad. Men året jag studerade var mycket, mycket intressant.

Våren 2002, tills jag fick ett vidarbefordrat mejl om en nystartad vikingförening ett par mil ifrån mig, Jag gick med i denna, och kom därmed hela hobbyn närmare. Via denna träffade jag även fler lajvare, som drog med mig på seriösa ordentliga lajv, och sedan dess är jag lajvare (2004), för det är trots allt mycket roligt, bara det är ordentligt arrangerat. Hmm.. ja sedan då.. jag skaffade mer och mer kläder, och varför inte då se till att de blev mer och mer historiskt korrekta? Det är trots allt inte mycket mer besvärligt. Sen sydde jag ett tält, så att jag kunde dra runt utan att vara bunden till andra och deras välvilja. Det kostade mycket svordomar och suckar, men det blev tämligen trevligt ändå… och det får plats i bagaget i bilen, inklusive tältställningen och mycket annan packning. Jag gillar saxiska tält. De är praktiska.

..och nu.. tja.. Vikingföreningen jag var med i tog slut, men i och med den har jag så pass mycket vänner och bekanta som intresserar sig för vikingatid, medeltid och lajv, att det inte spelar någon roll. I slutet av förra året skapade vi föreningen SILL(L) och som denna förening har vi varit dels på marknaden på Foteviken, på ett lajv samt på medeltidsveckan på Gotland, i SCA lägret. Medeltidsintresset är således något som förändras i aspekter, och den utrustningen jag har nu är inget jag ens kunde drömma om att jag skulle ha för fem år sedan. Dock.. Jag ska bli mycket värre ;) Det här är ju jättekul.

MegN
9/26/07, 4:17 PM
#3

Har alltid varit intresserad av historia, har dessutom en riktigt arkeologi-biten far (så jag är uppväxt med böcker fulla med keramik-skärvor och skelettdelar…!).

Döpte mina barn till fornnordiska namn, så de behöver inte ha alternativa "vikinganamn" när vi kommer till föreningsträffar osv. (Det behöver ju jag, som är döpt till hebreiskt "Anna" och persiskt "Margareta").

Redan i yngre tonåren (sådär 30 år sen) sydde jag historiskt inspirerade kläder till mig själv, fast då visste jag förstås inget om "korrekta material" osv så det är ju rena styggelsen med dagens mått mätt. Sen låg intresset vilande pga utbildning, karriär och barnafödande x 2. När barnen började tycka det var coolt med gycklare osv på någon marknad tog jag tag i det och sydde upp till oss alla tre (maken tvärvägrar och tycker att det bara är dumheter alltihop).

Vi hade en liten grupp i närheten men när det skulle startas officiell förening sket sig samarbetet. Numera är vi medlemmar i ett antal olika föreningar (av någon anledning verkar vikingar vara mer aktiva än medeltidsfolk? så det är övervägande vikingaföreningar) och åker runt på föreningsevenemang osv. Själva hantverket är minst halva nöjet för min del, även om jag tycker det är kul att planera nya plagg. Är helt såld på tygerna från Handelsgillet, alltid julafton varje gång man öppnar en leverans från dem! (Har en som nu är på väg med vintertyger, eftersom vi ska sy upp till Arn-premiären hemma i vår by…!)

preusvarg
9/28/07, 10:48 PM
#4

Jag blev medryckt av min syster. och tyckte att visst kan jag sy mig en enkel utstyrsel. sen blev jag fast och har varit på MTV 3 år i rad. men i år så smakade det bäskt.. tyvärr. så jag får se hur det blir nästa år. men jag harockså andvänt mina kläder när jag besökt krogen i stan och det var roligt. då är det ju lite mer oväntat av folket runt omkring *L*

Diria
9/29/07, 7:03 PM
#5

Mitt intresse började när jag bytte skola i högstadiet, då vi på slöjden fick göra egna medeltida kläder. jag sydde, efter långa studier, en klänning och hade den på skolans lajvdag, sedan dess är jag fast. Glad

Ahnna
9/29/07, 9:11 PM
#6

Jag vet som sagt inte riktigt när och varför mitt intresse kom, men i skolan var jag inte ett dugg intresserad. Det vi läste om medeltiden handlade bara om döda kungar med samma namn men olika siffror, och kyrkan. Massor om kyrkan. Men medeltiden och tidsåldrarna både innan och efter är ju så mycket mer!

Ända sedan 1997 har jag varit aktiv på internet i ett community som diskuterar 1860-talets USA, bland annat inbördekriget. Det var nog starten för mig, även om det inte hade med medeltid att göra alls. Men det fick mig att börja använda internet och skapa hemsidor, samt intressera mig för historia mer och mer.

1999 blev jag uppringd av en flyktig bekant som undrade om jag kunde ställa upp med min häst i en millenieshow framför slottet i Stockholm. "Kan jag väl," sa jag, utan att egentligen veta vad det var för en show. Det visade sig vara en vikingashow där alla satt till häst, ungefär som ett skådespel. Det var jättekul och jag blev lite såld på att börja sy kläder. Ungefär samtidigt spelade jag i ett gäng teaterföreställningar och kom därigenom i kontakt med medeltidare och vikingatidare. (De flesta var lajvare, förstås.) Blev medryckt till en vikingaby utanför Norrtälje, känd som Storholmen. Där jobbade jag som volontär två somrar i rad och hade rätt skoj. Vid sidan av började jag också lajva, men mest vampire. Dock stötte jag på flera medeltidslajvare i gymnasiet ett par år senare och åkte med dem på lajv.

2001 tävlade jag med ena hästen i Gävle på en 10 dagar lång festival och såg i programmet att ett tornerlag skulle komma dit samma vecka. Dessvärre kunde jag inte stanna så länge och se dem, eftersom boxhyran kostade nästan 500:- per natt… Så jag fick snällt åka hem utan att ha sett tornerlaget. (Och jag hade aldrig sett något tornerspel dessförinnan, så jag var rätt besviken.)

2002 hade jag börjat läsa om dräkter och lärt mig en massa, samt börjat sy upp dräkter. Eftersom jag ville promota min hemsida så sökte jag på internet efter olika föreningar som kunde länka till mig och råkade stöta på ett tornerlag som höll till några mil hemifrån mig. (Samma som var i Gävle, men det visste jag inte då.) Skickade iväg ett mail men fick inget svar, så jag ringde upp lagets överhuvud och sen blev jag medlem. Därefter började jag träna tornerspel och sedan dess har jag ridit med dem.

Så kan det gå…

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Annons:
h00jff
2/26/09, 11:16 PM
#7

Intressant fråga! Med tanke på viss "Arn-agression" som finns här på sidan så vågar man väl knappt säga att det faktiskt är Arn som väckt mitt medeltida intresse. Visst har det alltid funnits ett visst intresse tack vare Ivanhoe och Robin Hood m.m. men jag kan definitivt tacka Jan Guillou och Arn för mitt numera stora intresse.

När jag läst Arn-böckerna blev jag jättenyfiken på vad som var sant och inte. Till min stora förvåning fann jag att det mesta av det som stod i böckerna faktiskt var del av vår historia. Ja, jag vet att det som står i böckerna inte är en absolut sanning, men om man tittar på stommen, så stämmer det mesta. Personer (förutom Arn då) har funnits, årtal stämmer på det stora hela och händelser har förekommit. Visst har Guillou tagit sig friheter, som man får göra som författare, men jag blir ändå facinerad av hur mycket research han ändå har gjort och med vilken tvist han ändå har fått till det.

Alltså började jag läsa böcker om Sveriges historia under tidig medeltid, bland annat har jag plöjt Jarlens Sekel av Dick Harison, vilket jag ALDRIG hade gjort om jag inte läst Arn-böckerna. Så tack Arn, för att mitt medeltida kunnande har ökats med 200%!

Ahnna
2/27/09, 10:42 AM
#8

#7 Aggression? Det är väl bara jag som inte gillar böckerna/filmerna? Flört

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

h00jff
2/27/09, 10:53 AM
#9

#8 Kanske det?! Men du är ju ganska "dominerande" här inne och ger ju uttryck för ditt "Arn-hat" vid ett flertal tillfällen! Tungan ute

Ahnna
2/27/09, 11:20 AM
#10

#9 Allas åsikter räknas. Jag skäms inte för min och det hoppas jag att ingen annan gör heller. (Att de inte skäms för sin åsikt, alltså, inte att de inte skäms för min åsikt… Flört)

Jag har inget Arn-hat, som du kallar det, men jag blir irriterad när Arns äventyr framställs som dagens sanning och folk kommer till mig med frågor om Arn och historien kring honom, som om det vore en sann historia. Många som inte kan nåt om historia tror ju att det är på riktigt. Det är inte JG's fel, han har bara skrivit en bok, men Medeltidens Värld och andra ställen gör mynt av det och basunerar ut att Arn är en del av vårt kulturarv. Som historienörd blir jag irriterad in i märgen, eftersom det är jag och "mina likar" som får försöka förklara för de som missuppfattat det hela hur det egentligen ligger till. (Eftersom de kommer med frågor om Arns medeltid så som den beskrivs i media, vilket för det mesta är ganska felskruvat.)

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

[trollduva]
2/28/09, 3:37 PM
#11

har alltid varit intreserad av medeltid och riddare,jag började med tornerspel när jag började jobba på en ridskola där ridskolechefen höl på med det,hon tvingade med mig på en träning,sedan dess är jag fastGlad

AutumnWicca
2/28/09, 11:08 PM
#12

allt började med vampire lajv som övegick i fantasy som övergick i medeltids-fantasy som nu har grott till en förklärlek för sen vikingatid och tidig medeltid :) men historia har varit favoritämnet genom hela skoltiden och nu även arkeologi

Men riddare har man ju älskat sedna man varit liten

/Jenny - medarbetare på Medeltiden.ifokus

niare
3/2/09, 5:43 PM
#13

medeltid har jag alltid gillat :) riddare var det när man varmindre som gjorde att man fastnade, men tack vare kalmar länsmuseum är jag mkt intresserad nu och lärde mig så otroligt mkt :) historia var ju mitt straka ämne genom skoltiden och vet att första gången vi hade medeltidsdag var när jag gick i trean på mellanstadiet då var jag fast :) nu åker dock min häst på att vara med :P

Annons:
Anthka
3/2/09, 7:07 PM
#14

Historia har jag alltid varit intresserad av, men jag tror att det i grunden var filmen Ronja Rövardotter som väckte intresset för både vikingatid och medeltid (för att inte tala om intresset för folktro och kulturhistoria). Att det slutade i just medeltid beror dels på medeltidsveckan (den var attan så inspirerande när jag var där för många år sedan) och dels på min sambo… Råkar man flytta ihop med en riddare så är det bara att gilla läget Flört Sedan tycker jag om att sy och jag tycker om historiska kläder. Att det enbart (än så länge) är medeltida kläder beror som sagt på den där sambon. Någonting måste jag ju ha på mig när vi är ute på evenemang tillsammans….

Eftersom jag gärna vill göra mina kläder så noggranna som möjligt utifrån illuminationer och bilder så har det blivit mycket fördjupningar i medeltida liv och leverne. Och ju mer jag fördjupar mig desto mer intresserad blir jag och desto mer vill jag veta….

'Beyond the Wild Wood comes the Wide World,'

Upp till toppen
Annons: