Eftersom vi har mycket få pålitliga källor från medeltiden så är större delen av det vi återskapar bara mer eller mindre kvalificerade gissningar. Alltså återskapar vi en fantasi, vi väljer att leva och återskapa någonting som vi tror det var inte som vi verkligen vet. Visst är det sant att mängden fattiga var större än mängden rika men eftersom de flesta av oss lägger ut ganska mycket pengar på detta, varför skulle vi inte få klä oss som vi vill?

Dessutom, många av oss återskapar medeltid på marknader, till glädje för turister och andra besökare. Turister vill veta hur det var då, ja, men de vill också få sitt lystmäte med prinsar och prinsessor (framför allt som turisterna i nio av tio fall är barnfamiljer) så varför inte återskapa finare modeller av kläder? Här går det faktiskt att få både och, kläderna kan vara historiskt korrekta och ändå prinsess/prins lika.

Det blev lite svamligt men förhoppningsvis förstår ni vad jag menar.

#1 Jag förstår vad du menar, och instämmer. Men i självutnämnt "seriösa kretsar" så verkar det som att många rynkar på näsan åt oss som vill återskapa dyra kläder, med motivationen att det blir för mycket fantasi och för lite verklighetsanknytning. Jag har både rikare kläder och fattigare, som jag växlar friskt mellan, men jag är alltid samma "karaktär" eller hur man ska säga. Jag är mig själv i det samhällsståndet som jag tillhör för stunden, vare sig det är som bonde, borgare eller adel.

Jag går inte runt och låtsas vara en prinsessa när jag klär mig rikt, utan snarare en person med ekonomiska medel att klä sig fint och dyrt.

Ta min anglo-saxiska outfit som exempel; den kommer bli överöst med pärlor och är sydd i vissa dyra material. För den sakens skull är den inte menad som kunglig, bara rikare än genomsnittet. Inte för att jag tror att jag är nåt när jag går klädd så, utan för att jag tycker om utmaningen att tillverka nåt som kräver mer än 4 timmar vid symaskinen. Jag menar, vem i sitt rätta sinne sätter sig och syr fast tusentals pärlor på ett plagg om det inte finns ett gediget intresse för själva skapelseprocessen?  För mig är det inte bara resultatet som räknas.

#2 jag håller med dig om skapelseprocessen, självklart räknas resultatet också men är man intresserad av texilthantverk (eller annat hantverk för den delen) så är det mer än bara resultatet.

Jag skulle lika gärna kunna vara lägre borgare, men eftersom jag är såpass intresserad av hantverket vill jag ha möjlighet att pröva alla idéer jag får. Jag vill kunna brodera finbroderi med min ärvda silkestråd för att det är roligt, och sedan kunna använda det jag broderat. Och då är det nästan bara fina kläder/asocearer som blir till.

Där kommer inte ens de "seriösa" återskaparna undan, i medelidskretsar verkar många ha behov av att visa upp och skryta med det de har gjort. Allt ifrån 3m komplicerad bickbandsväv till en handsydd moy-bog med knappar längs hela framsidan. Man vill knäppa andra på näsan med det man själv är kapabel till och sy hela sin dräkt (från skor till huvuddok) själv. Det verkar dessutom som om det är lite "fult " att låta andra sy upp / göra saker åt en.

Om jag låter iriterad så beror det på att jag (när jag var ung och med dåligt självförtroende) råkade ut för "seriösa" sca-iter som tryckte ner mig i skoskaften eftersom jag hade den dåliga smaken att ha sytt efter fru sofias mönster. Jag har fortfarande svårt för sca-iter, och blir lika förvånad varjegång jag träffar på några som är trevliga.

Jag tycker att det där är bara rent o skärt skitsnack! Du kanske är en importerad adelsdam från österrike, eller någon annanstans som bara råkar vara i sverige… Blir rentav så upprörd att jag stampar med foten och viftar med armarna i frustration.

Jag har märkt att på de vikingamarknader som jag åker på så är det ofta normala samhällsskikt som jag ser där. Sällan ser jag trälar eller tjänstefolk. Vilket JAG saknar i byar såsom exempelvis Fotevikens by. Men sen har vi ju hövdingen och hans familj i fote, deras kläder är litet pråligare, litet skarpare färger men ändå av jordnära  snitt men med mycket utsmyckning.

Jag gestaltar en kvinna med god ekonomi, en ekonomi hon erhållit genom sitt yrkesval som völva/gydja, en person i samhället som man ser upp till. Därför kan jag ikläda mig plagg i blåa nyanser, allt från ljust ljust till mörkblått. För antingen har jag fått det i ekonomisk gåva för mina tjänster som "sierska" eller fått det i tygmeter av en rikare familj som tack för än det ena eller andra.

Min fästman kommer liksmo jag vara "välbärgad" med god ekonomi, handelsman och kanske även i framtiden hirdman.

Jag är ingen annan när jag tar på mig mina kläder (observera att jag säger kläder, för mig är det ingen dräkt) utan när jag är i mina vikingatida eller medeltida kläder då är jag i sanning mig själv. Då är jag hemma.

Tycker det inte är något fel att vara "rik" utan att det är ganska kul. Har ni tänkt på att vi inte alls vet särskilt mycket från medeltiden? alla kanske gick omkring i fina kläder dagligen? eller så var allt smutsigt och fult Jag bryr mig inte, Jag är faktiskt ett mellan ting. Håller på med en ganska enkel klänning i siden som jag har köpt billigt och mörkare band sen lite broderier med några få pärlor inte mer men jag kommer köpa resten och jag tror att kvalitet går före att man gör dom själva det enda redskapet jag gör själv är en pilbåge. jag gillar själv inte skrytare ^-^

#3 Haha! Det finns en del kufar i SCA, men minst lika många utanför. Dem är det bara att glatt ignorera! I SCA:s regler står det klart och tydligt att det enda som krävs är ett försök till medeltida dräkt, inget annat. Sophias Ateljés mönster är inte så himla fel som många vill göra gällande, även om det är en del som saknas på dem. Det är grovt förenklade modeller, helt enkelt.

Jag låter säkert också arrogant ibland, men det är jag inte egentligen. Om jag påpekar att nåt inte är "rätt" så är det inte för att glänsa med mina kunskaper utan för att informera. Sen om personen väljer att inte bry sig är upp till honom/henne.

Jag har en handsydd Moy Bog (nästan klar) med knappar längs hela framsidan, men den är gjord för att hålla mig varm, inte för att knäppa någon på näsan. Faktum är att jag ofta nästan skäms över mitt hantverk, eftersom jag VET att det finns massor med folk som är bättre än jag är och jag vill inte att de ska tro att JAG tror att jag är nåt på grund av det jag har skapat. Även om jag syr en hel dräkt för hand och brickväver alla kantband själv och broderar med tråd som jag själv har spunnit, så kommer det alltid att vara NÅGON som har gjort en exakt lika komplicerad dräkt PLUS att denne har vävt sitt eget tyg och klippt fåret som gav ullen också…

#4 tror det är ganska många som väljer att gestalta personer med god ekonomi.

Själv gestaltar jag adlig änka, med god ekonomi (inte alla adelsfamiljer som hade det inte), uppvaktad av en riddare. Alternativt denna riddares väpnare, lite beroende på situationen.

Jag väljer att kalla mina medeltidskläder för dräkter. Mycket eftersom jag läger ner hela mitt hjärta och min själ i dessa. För mig är kläder detsamma som jeans och tröja. Även om jag känner detsamma som du, i mina medeltida kläder är jag verkligen mig själv.

#6 De där sca-iterna var min första kontakt med medeltidsvärlden, så de är lite av ett rött skynke. (sedan kan vi ju tillägga att det var en ganska hemsk kreation jag gjort, figursydd klänning med lädersnörning i sidorna, som sagt ung och novis inom området )

Jag känner igen det där med att inte vilja stoltsera med det jag gjort, det finns så många mer kunniga att sätta upp på pidestal och rådfråga. Så bra känns det inte som om jag är (och ändå jag jag gått med på att hålla ett föredrag på temat materiallära under plussriddarnas årsmöte).

#4 Haha, skitsnack var ordet, sa Bull…

Jag skulle inte heller välja att gestalta en träl eller piga om jag fick välja, helt enkelt för att deras kläder inte intresserar mig, deras liv måste ha varit väldigt tråkigt med mina mått mätt och jag åker inte på en medeltidsmarknad/vikingamarknad för att slava åt andra hela tiden, bara för att ge besökarna en "korrekt" bild av dåtiden. Visst hade det varit bra om det alltid fanns frivilliga till de posterna, men jag är inte en av dem och har full förståelse för att många vill låta bli.

Vad gör en völva, förresten?

#8 Det verkar vara rätt många som tycker samma om SCA-iter som de tycker om scouter, ungefär…

Jag är med i en SCA-grupp där flera medlemmar är extremt duktiga på vissa tidsperioder. Det gör att jag dels vill bombardera dem emd frågor, så att jag också kan lära mig, och dels känner jag mig totalt okunnig. Inte för att jag inget vet, utan för att de vet så himla mycket mer än jag gör! Om min kunskap fyller en plastmugg så fyller deras kunskaper en hel ocean…  Det är svårt att inte bli lite förnärmad och undra om man någonsin kommer blir sedd som en likställd eller bara en okunnig wannabe. "Om jag inte gör precis som de gör, gör jag fel då?"

Så länge man inte har velour i "krossad sammet"-look eller gympaskor tycker jag allt är bra, haha. Jag har inte så höga krav, alla kan inte göra allt perfekt men förtjänar inte spott och spe för det.

Sen måste jag hålla med om at det är kul med utsmyckningar, så det är klart att man vill ha några finare kläder.

#11 alla gör så gott de kan, och alla har olika krav vilket jag tycker man ska respektera.

#2 appropå att gå omkring och se ut som en prinsessa, det tror jag ingen över 10 gör..
Men det innebär inte att de fina kläderna kan uppfattas som "prinsesskläder" av yngre barn. Om jag lyckades få den komplimangen i mjölkrummet på coop borde den inte vara så svårt att få i medeltidskläder… (svammel jag vet men klockan är allt för mycket för annat)

#13 Vad gjorde du i mjölkrummet på Coop?

#14 köpte antagligen mjölkprodukter

#15 Går du ända in i mjölkrummet för att göra sånt? Jag brukar ta mjölkprodukter från kylarna, jag…

Men jag hajar inte, var det en unge som kallade dig för prinsessa när du stod vid mjölken, eller vad då?

#9 En völva är fornnordens "trollkärring" eller "häxa" "kloka gumma" som kommunicerar med andevärlden och förutspår kommande året, talar med de avlidna, lyssnar i vinden osv osv…

ganska så viktig roll i samhället, även om hon ändå anses litet skum och utstött… men det passar mig.

#17 Någonting säger mig att de flesta av dessa försvann ganska snabbt efter att vikingarna blev kristna? Det var ju trots allt dessa kvinnor med "övernaturliga" kunskaper som anklagades för häxeri under medeltiden.

#18 väldigt sant. Sedan finns det väldigt få uppteckningar av völvor rakt upp och ner också, men om man är litet lurig och vet vad man letar efter i eddan och liknande kultur-historier så kan man hitta völvorna litet här och var ^^

Tycker i balnd det är roligare med att allt fins har två "outfits" en piga och en borgare

#20 jag har ju i min garderob så jag kan mixa mellan olika statusar, tycker det är roligast så…

tex när jag lajvat så ljavar jag hellre människa än alv, orch eller annat, människa o gärna vanlig och inte adel. de jag har träffat som spelat adel verkar alltid ha jättetråkigt i sina tält. ^^

Men attityden att de rika är förmer än andra finns ju oavsett på markander eller lajv kan jag meddela.

#21 Sitter man bara i sitt tält så blir det nog tråkigt oavsett vad man spelar på ett lajv…

#20 Jag mixar också, har massor med olika outfits för olika tillfällen.