Liv & leverne

Asatron?

2009-02-24 10:34 #0 av: Ahnna

En fråga dök upp i mitt huvud i tråden "Medeltida mentalitet"... Kristendomen bar ju med sig skrifter om hur saker och ting skulle vara, vad gud och Jesus hade sagt och gjort och så vidare. Att vara kristen innebar nya regler för hur man skulle leva och dessa regler skulle alla följa.

Men hur var det med Asatron, fanns den nerskriven någonstans som "alla" kunde få ta del av eller var det bara genom berättelser och eddor som religionen spreds här uppe? Finns det anledning att tro att Asatron såg annorlunda ut i Lappland jämfört med i Skåne? (Bara exempel.)

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Anmäl
2009-02-24 12:04 #1 av: EmmaForsberg

Det var tyvär bara genom berättelser ,tycker det är lite tråkigt men jag kan väll bäretta en (vet orkar inte stava bra just nu)

 

"Hur världen blev till"

Enligt legenden fanns det i begynnelsen tre länder eller världar. Längst i söder fanns ett område som hette Muspellheim, landet där lågorna dansade och där elden sjuder och strålar. Där bodde Surt den svarte. Han satt längst bort i riket med sitt stora brinnande svärd och väntade på att världen skulle gå under så att han skulle kunna anfalla gudarna och svepa in hela världen med eld. 
Längst i norr fanns ett område som hette Nifelheim där allt var insvept i is och snö. I landets hjärta låg källan Hvergelme och därur rann elva floder som kallades Elivågor. 
Mellan dessa länder sträckte sig en gång ett stort tomrum som hette Ginnungagap. Floderna som rann ur Hvergelme störtade ner i detta tomrum. Floderna bestod av en giftig sörja som frös till is och från denna is steg en imma som sedan duggade ner och lade sig som rimfrost. Så pågick det tills Ginnungagap var fylld. 
I norra Ginnungagap var det köld och is medan det i söder var en smältande sörja. I mitten var det milt och stilla blidväder, där mötte det heta draget från Muspellheim rimfrosten från Nifelheim och isen började töa och droppa. I dessa droppar vaknade liv och dropparna formade sig till en jätte som kallades Ymer. Han var en frostjätte och var sedan födseln ond. När Ymer sov svettades han och ur svetten i hans vänstra armhåla växte en man och en kvinna fram. Hans ena ben avlade en son med det andra. Ymer blev stamfader för frostjättarna eller rimtursarna som de ibland kallas. 
När isen fortsatte att smälta i Ginnungagap uppstod en ko ur sörjan, hennes namn var Audumla. Ymer livnärde sig på de fyra floderna av mjölk som rann ur hennes spenar. Audumla livnärde sig på att slicka rimfrosten av stenblock som smakade salt. På kvällen första dagen stack en mans hår fram ur stenen, och på den tredje dagens kväll hade Audumla slickat fram hela mannen, hans namn var Bure. Med tiden fick Bure en son som kallades Bor , ibland kallad Burr , han gifte sig så småningom med en dotter till rimtussarna och fick tre barn, Oden, Vile och Ve. Allt detta skedde i begynnelsen innan det fanns himmel och jord. Bures söner började så småningom att hata Ymer och alla dessa brutala och vildsinta rimtursarna som bara växte i antal. Till slut anföll de Ymer och dödade honom. Hans sår var som stora källflöden av isande blod och dränkte alla rimtursarna utom Ymers hustru Bergalme och dennes husfolk. 

Världen blir till
Odin, Vile och Ve lyfte upp den döde Ymer på sina axlar och bar ut honom till Ginnungagaps mitt. Där skapade de världen av hans kropp. Hans kött blev jord och hans ben blev till berg, tänder och krossade ben blev till block och stenar. Av blodet gjorde de insjöar och hav. De tre bröderna lyfte upp Ymers skalle och skapade himlavalvet och placerade ut en dvärg i varje hörn för att vakta himlen. 


Deras namn var Östre, Västre, Nordre och Södre. Av gnistorna och glöd från Muspellheim skapade bröderna stjärnor. Odin, Vile och Ve gav jättarna som fanns kvar ett område vid havet som de kunde bo, landet kallade de Jotunheim. Jättarna var fientliga så bröderna var tvungna att bygga en befästning i mitten av landet. Till befästningen använde de sig av Ymers ögonbryn och de döpte området till Midgård. Ymers hjärna kastade de upp i himlen och förvandlade till moln. 


De första människorna
En dag klev Odin, Vile och Ve fram genom vågskummet i vattenbrynet där de hittade två trädstammar. Den ena var en ask och den andra var en alm. Av asken skapade de en man som fick heta Ask och av almen skapade de en kvinna som fick heta Embla. Människorna skapades som avbilder av gudarna. Odin blåste in livets ande i dem, Vile gav dem gott förstånd och ett känsligt hjärta, Ves gåva var hörsel och syn. Gudarna gav dem Midgård att leva i.

Hur dag och natt blev till
En av jättarna som bodde i Jotunheim hade en dotter som hette Natt som var svart och mörk som de övriga i släkten. Hon gifte sig med Delling som var av Odins ätt och de fick en son som hette Dag. Dag var lika ljus och strålande i hyn som alla andra på faderns sida. Då tog Odin Natt och sonen Dag och satte dem i vagnar som drogs av jättestora hästar och satte dem i skyn för att fara runt världen. Natt far först och hennes häst har en man som glimmar av rimfrost, sen kommer dag och hans hästs man strålar och lyser upp både himmel och jord. 
Det bodde en man i Midgård som hette Mundilfare. Han hade två barn som var så vackra att han kallade sonen Måne och Dottern Sol. Odin och hans bröder och deras avkomlingar, Asarna, förargades över denna djärvhet så de tog de två barnen och satte dem att styra solens och månens vagnar. 
När Bors söner hade skapat den första mannen och kvinnan och satt upp Natt och Dag, Måne och Sol på himlen byggde dem sitt eget rike som de kallade Asgård. Det var starkt befäst och där fanns gröna slätter och ståtliga borgar. Asgård låg högt ovanför Midgård, och dessa två områden förenades av Bifrost, den strålande och otroligt starka regnbågsbron. Alla Asarna vandrade över bron och bosatte sig där. 

Anmäl
2009-02-24 16:46 #2 av: LinaN

Det historiskt nedtekcnade smo finns är ju Snorres Edda, sen även Kalevala kan man ta o titta lite på. För det rör ju sig om samma tider vissa bitar. Ur folkarvet och kulturarvet vet man en del om hur man såg på saker och ting förr.

Många "ordspråk" ur eddan förklarar hur vissa tänkte:

"Om kvällen skall dagen prisas,

gift kvinna, då hon bränd är

svärdet, då det frestat är,

flicka, då gift hon är;

is, då man över kommer,

öl, då det drucket är."

Kort och gott, ropa inte hej förrän du är över ån ;)

Mycket mannavett verkar vara en av de saker som vikingarna hade gott av. Man använde hjärnan före musklerna och eddan och fädernessagorna talar om just detta, att tänka sig noga för och till vem och vad man talar.

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl
2009-02-24 17:17 #3 av: Bjornen

Det finns några reseberättelser från Romarriket till Thule (Tacitus).

I de norra delarna av landet fanns ju olika naturreligioner som tillämpades långt fram i tiden och slutligen förstördes under 1700-talet med olika trumbränningar.

Asatron är mycket varierande och förändrades mot slutet när nya gudar framträdde (bl.a. Oden och Tor). Om inte syns det skillnader i olika gravkulturer. 

Anmäl
2009-02-24 17:51 #4 av: Ahnna

Men kan religionen som sådan ha sett annorlunda ut i olika delar av Norden?

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Anmäl
2009-02-24 18:02 #5 av: Bjornen

Det fanns ju minst två mycket olika folkgrupper i Norden med mycket olika ursprung. Kanske till och med ännu flera då lappar, samer och kväner var mycket mångfacetterade.

Anmäl
2009-02-24 18:06 #6 av: Ahnna

#5 Det är noterat. Glad

Vet vi nåt om hur religionen spreds, var den bredde ut sig först, vem som "kom på" den?

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Anmäl
2009-02-24 18:27 #7 av: Bjornen

Båtyxekulturen kommer troligen österifrån men försvann svårlöst. En del romerska inslag kommer till västra Norge.

Jag tror att olika religioner har uppstått undan för undan och förändrades undan för undan då nya kulturer stötte till. Om än Asatron var likformig så förändrades den när den nådde nya områden.

Det är först genom skriftspråket som det fanns möjlighet till enhetligare religioner. I Norden med allt för glesa folkområden med skrivkunskap (runor på näver) har olika strömriktningar tog lång tid att sprida sig över alla småriken. Sverige var ju inte ens bildat före Kristendomens början i vårt land. Därför borde ju varje smårike kunna ha sin egen religion. Det går inte jämföra med andra välorganiserade statsbildningar runt Medelhavet. 

Anmäl
2009-02-24 19:54 #8 av: Ahnna

#7 Med andra ord kanske asatron när det begav sig var väldigt luddig som begrepp? Kan det vara så att den asatro som finns nerskriven i eddor och annat inte gällde överallt, kanske inte ens på de flesta platser? Kanske gällde den bara precis där just "den och den" eddan skrevs och berättades? (Begränsade områden?) Jämförelsevis, om man frågar en europé och en afrikan vad kristendomen går ut på så lär man ju få två helt olika svar. Kanske var det likadant med asatron, att den var på ett visst sätt här och på ett visst annat sätt i det som idag heter Norge, Island, Danmark och så vidare?

Bara funderingar.

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.