Jag började på allvar 1999, då var jag 17 år. Men jag hade nosat lite på det innan och var väldigt intresserad.

Min första tid i medeltidssvängen jobbade jag som volontär i en vikingaby, men halkade mer och mer in på medeltid när jag började träna tornerspel 2002. Nu pendlar jag friskt mellan vikingatid, medeltid och renässans, mycket tack vare SCA och SCA-medlemmar som påverkat mig genom åren med sitt kunnande och sina intressen.

Jag blev inlurad i lajv-världen som 12 åring via rollspel, men sen när jag var 13 så lyckades jag övertala min pappa o hans fru att det var inte galna satanister som offra jungfruar. Min mamma som tidigare haft en pojkvän som syssla med reenactment o dyl tyckte inte alls det var farligt, så hon hade nog ett finger med i spelet att jag fick komma iväg och lajva tillsammans med min dåvarande pojkvän.

Så jag lajvade några år, blev mer och mer insugen i dräktskapandet och det historiska och sedan träffade jag ett par killar på ett vampirelajv och de tränade vikinga-strid och då vart jag fast. Efter det har vikingalivet vart ett faktum.

Jag är främst viking, sedan medeltidare och tyvärr sist i ledet rollspelare/lajvare. Det har inte blivit så mkt av det hela.

Så nu har man hållt på och grejjat med detta i över 10 år. Mina och gubbens ungar kommer ju garanterat släpa med våra stackars barn i framtiden. De kommer växa upp med figurspel, kortspel, medeltida och vikingatida kläder och evenemang :)

#2 Jag blev bara indragen i Vampire-lajv, jag… Men jag minns att jag älskade en karaktär som var klädd i en skitsnygg tidig 1800-talsutstyrsel och det gav nog mitt intresse för historiska dräkter en nytändning. Då var jag 16 och fattade inte att man faktiskt kan sy sånt där själv. Den insikten kom något år senare. Det är lite underligt, för jag är ifrån en familj där i stort sett alla sysslar med hantverk och konst, men de gjorde aldrig några försök att trollbinda och lära mig under uppväxten…  Jag har fått hitta till hantverksintresset helt själv.

#3 man ska ju inte tvinga ungarna att dela intresset. Men jag är uppvuxen i en familj där både pappa och mamma ritar/målar och det har ju väckt mitt intresse för den konstformen, min mormor sydde mkt när jag var liten.

Det är aldrig någon som sagt åt mig nu gör du det här. Ville jag inte sy så slapp jag och kunde leka med knappnålarna istället :) men jag var i en miljö som visade att det fanns många saker att lära sig om man ville.

När jag åker på evenemang framöver så kommer jag itne vilja lämna ungarna hemma. Men om de när de börjar bli litet äldre säger att de inte vill följa med så slipper de, då får de vara hos farmor eller mormor istället. Det är de som missar det roliga :D

#4 Nejvisst, tvång är aldrig bra. Men mina föräldrar visade inte vad de gjorde heller för det mesta. Ibland fick man väl prova att vara med, men det var inte särskilt "naturligt".

Beror på hur man räknar, jag var väldigt inne på vikingatid runt -94, påbörjade ett seriöst försök till medeltid omkring -00 (men pga inskränkta medeltidsmänniskor så avbröt jag det). skiftet -07 -08 började jag igen, mycket eftersom sambon är eld och lågor över detta. Jag tycker om att sy, skapa och tillverka och jag fullkomligt älskar historiska kläder. Sedan är perioden mindre viktig, jag har fler historiska perioder jag vill sy kläder till och inte bara medeltid.

#3 Jag har samma erfarenhet, båda mina föräldrar och mormor (samt farmor har det visat sig) hantverkade väldigt mycket när jag var liten. Men ingen av de försökte tvinga med mig, visst jag var med pappa i hans snickeri och ville jag hammra i spikar av olika storlek i en bräda för att bygga en fantasibåt (kommer så väl ihåg den, alltifrån långa timmerspikar till master och korta nubb till relingen) så fick jag göra det. Ville jag vara med och se på när mamma målade korgar eller växtfärgade så fick jag det. Men ingen av de har försökt tvinga in mig i hantverket eller lärt mig någonting (förens på senare år när jag frågat om råd) utan det jag kan kommer från skolans slöjdundervisning och exprimenterande på egen hand.

började väll inte med allvar förrens jag var 15 år har dock alttid varit facinerad av medeltid och gärna gått på olika event mm men började inte riktiggt förrens jag var 15 att sy medeltidskläder lajva och praktik på museum i ett halvår främst med inriktning medeltid och nu får även mina hästar haka på :P

Tja… jag har allitd varit intresserad av det forntida i historien i sig men det var först efter 1998, arkeologiska grävning på Gotland som jag började på allvar intressera mig mer i ämnet. Började plugga Arkeologi på universitetet på distans halvfart o är inte färdig än… och jag är egentligen mer intresserad av den tidigare forntiden än medeltiden. Men har även fått upp ögonen för medeltidstiden.

Men jag har låtit saker o ting ta tid och har försökt i åratal att komma iväg på någon vikinga/medeltidsmarknad, men det har alltid dykt upp något annat i vägen. Nu i år ska jag ge sjutton på att komma iväg!!! Åtminstone till några ställen!

När det gäller hantverk så har jag sett mamma sy, sticka, väva och måla och morfar var duktig i trähantverk, även farfar kom jag på. Så lite ting har man fått med hemifrån. Dock ingen av mina föräldrar eller släkt har detta ur historia som intresse idag (tror jag). Så forntida hantverksintresset har successivt ökat med tiden. Så nu sitter jag o nålbinder en mössa!

Jag har alltid gillat historia men allt började med vampire-lajv och rollspelande :)

Sen gick det över i fantasy/medeltids lajv och nu vill jag ägna mig åt medeltid och vikingatid mest :)

Jag har alltid varit intresserad av historia. gärna då svensk historia eftersom den är lättare att relatera till.

Har som Zayla försökt att i flera år komma iväg på något vikingamarknad eller medeltidslajv, men något har alltid kommit ivägen. Tiden har väl inte varit inne, helt enkelt.

Så i år är det dags för mitt elddop med Eleriakampanjen i april-maj…. min äldsta doter har lurat med mig :)

liksom #10 har jag alltid gillat historia, det var alltid jag som ville stanna o titta på fornlämningar av all de slag när familjen var ute o bilade när jag var liten.

För några år sen blev jag tillfrågad om att vara med och sjunga "tidig musik", det är ungefär början 1600-talet och tidigare. Det var så himla roligt, och jag kände att jag hade "kommit rätt".

Kom på en sak…som jag tror hur mitt intresse började… vi hade en sommarstuga på Öland och fossiler o stenar har jag alltid spanat efter och vi brukade stanna till vid de historiska monumenten som finns på södra Öland.

Egentligen känner jag mig kanske inte riktigt hemma här, då mina intressen är vår kulturhistoria från begynnelse till nutid och hur de olika företeelser kommer fram. Jag är ju ingen som är aktiv på medeltidsmarknader och liknande även om jag varit med på en, där jag bjöd på tistron och sålde taklökar. Alltmer försöker jag få fram uppgifter om gamla odlade kulturväxter. Mer och mer försöker jag få bevis på att många av våra kulturväxter har funnits i vårt land sedan Folkvandringstiden. För mig går det ut på att komma underfund med människans förhållande till naturen och undersöka kulturens framväxt i olika perioder och hitta olika samband mellan olika kulturers brukande av det naturen ger oss.   

Liksom alla mina intressen uppkommer de i 3-årsåldern. Det är då jag formas till den jag är. En möjlig orsak kan vara när jag hittade kritpipor i mina trädgårdsland. Sedan är det tillfälligheter som gjort att jag fördjupat mig på olika saker inom ämnet.

jag började som 15 åring år 2003,har alltid varit intreserad av riddare

Jag började väl som ung tonåring med att följa med till Hovas medeltidsvecka, mest var det gycklarna och musikerna som imponerade eftersom jag höll på endel med jonglering och musik. När jag efter flera besök på olika mindre medeltidsdagar åkte till MTV första gången för ca fem år sen var det underbart! Jag har aldrig haft så jäkla kul, särskilt Trix eldshow som första året fick mig i ett helt galet glädjerus haha.

Nu håller jag inte längre på med gycklarkonster men syr desto mera :)

Har så länge jag kan minnas varit intresserad av medeltidsinspirerad fantasy och började med textbaserat onlinerollspel då jag var runt 10-11 år och i samma veva fick jag nys om lajv och sydde min första "medeltida" klänning på syslöjden i femman.
Ville åka på lajv redan då men mina föräldrar sa nej. När jag sedan började sexan i en ny skola så visade sig att en av mina klassmentorer lajvade, sysslade med bordsrollspel och sydde medeltidsinspirerat väldigt mycket. 12 år gammal frågade jag henne ifall hon kunde följa med mig på mitt första lajv(mest på skoj) och hon sa ja, så på den vägen är det.
Idag är jag 17(snart 18) och är mer intresserad än någonsin förr och kan förövrigt tillägga att jag och mina gamla klassmentor fortfarande åker på lajv tillsammans. :D

Har bara varit på fantasylajv där kraven på historiskt korrekta kläder inte varit så stort så jag lånar LinaN's uttryck och säger att jag i första hand är en lajvare men att medeltiden är en stor inspiration och ett stort intresse rent teoretiskt. ;)

Jag kan ju inte påstå att jag började vid unga år, för då "fanns" det inget… Har alltid varit intresserad av historia, historiska hantverk och historiska kläder (m.m.), och t.ex. tatuerade jag in en vikingadrake på axeln för 25 år sen (och ja - jag var myndig då). När min äldsta föddes för 17 år sen fick hon heta Torun (valde mellan Tor/Tora för tjej/kille, men tyckte Tora var lite kantigt - så det blev istället Torun). Sen fick #2 heta Saga (fast det var faktiskt efter min barndomsidol - det var nära att hon fick heta Sigrid men då protesterade min familj och ropade "Färdig!").

Jag började med medeltid (2003 kanske) - eftersom det var vad som "fanns att tillgå". Efter några år upptäckte jag att det "fanns" vikingar också, och min vikingagarderob växte mycket raskare än vad min medeltida dito gjort. Och sist började jag även lajva lite grann… (fast jag har varit "snål" och försökt lajva i befintliga medeltids/vikingakläder - men nu till Ödesväv i sommar kommer det att bli lite specifika lajvkläder för första gången).

#17 Haha! "Fär-dig!!!"

Jag har varit intresserad av historia, främst vikingatid, sedan 70-talet. Men jag trodde då att jag var ganska ensam om det.

I början av 2000 blev jag omåttligt intresserad av medeltiden, läste mycket osv. Men jag trodde också då att jag var ganska ensam om det. Jag frågade och letade efter likasinnade och undrade så om det inte fanns någon förening eller liknande.

Sen fick jag genom min frissa kontakt med en person i Nordic Knights och då först förstod jag att medeltidsintresset är väldigt stort.

Jag var och tittade på tornerspelet och pratade med lite folk och kände att "jag vill också vara med". Så nu är jag medlem och är med på eventen ibland, när jag orkar.

Jag älskar att vara medeltidsklädd och skulle kunna ha dem hela tiden. Men här där jag bor känner jag ingen med samma intresse. När jag bodde i Östergötland i 3 år hade jag "medeltidsvänner" nära inpå. Östergötland ligger ju också i det s.k. medeltidsbältet.

Nu är jag iaf jätteglad att det blir medeltidsmarknad i Kungsträdgården, äntligen! Hoppas att många klädda medeltidare kommer dit!

Äsch, glömde frågan. Jag är 61 nu, så får ni räkna själva om ni vill.

#19 SCA Holmgård

http://holmrike.nordmark.org/

och beroende om det är norr eller söder om sta'n

Nordic Knights: http://www.nordicknights.com/

eller bockens kämpar som jag själv är med i http://www.bockenskampar.com/

#19 var bor du nu då?

Jag började bli intresserad när jag var ungefär 9, då vi började "forska" om lite olika saker i skolan (järn, stenålder samt vikingar och medeltid) och har sedan dess alltid varit lite fascinerad av medeltid och allt dåtida. Nu är jag 16 och ännu är jag inte helt igång, men jag har började sy kläder och väskor m.m för ett par månader sedan och i sommar ska jag på medeltidsveckan, och vi har ju köpt ett hus på gotland nu dessutom =D.

#23 LYX!!!

#21 Jag är faktiskt medlem i Nordic Knights . Men tack ändå!

#22 Jag bor i Gustavsberg, Värmdö kommun.

#25 Men då borde det väl finnas några Nordicare i närheten, eller?

#26 Nej, tyvärr inte där jag bor. Men det är ju iofs upp till mig att åka iväg och träffa dem. Jag är så "hemmakär" så det skulle vara så kul att ha någon likasinnad alldeles i närheten. Så man kan ha sällskap in till stan t.ex. och gå på marknader och Tunnan osv.

#27 Celeres Nordica hör ju till Sthlmsområdet, så nån av dem borde ju bo i närheten.

#27 Det händer rätt ofta att Nordicare åker till Tunnan och annat i Stockholm, faktiskt. Släng ut en fråga på mailinglistan eller Facebook vettja!

Det här kommer låta jättedumt men vad sysslar man med när man håller på med medeltid/vikingatid och allt vad det är?

En del här pratar om stridsmetoder, många om kläder och en del om hästtorneringar.

Hmm, svår fråga. För att svara enkelt så säger jag att jag började i typ 5-års-åldern, sen slutade jag gintressera mig runt 16, och har hittat nytt intresse för medeltida/vikingatida i år.

#30 man syr och hantverkar, återskapar historia. Det är en hobby/livsstil som alla andra. :)

#30 Man försöker återskapa ett medeltida liv och utbyter kunskaper om hantverk, boende, matlagning, dans, stridskonst eller whatever. Vi som sysslar med det här har ett själsligt intresse för historia i någon grad och de flesta av oss åker på flera marknader och "läger" varje år tillsammans med andra entusiaster.

#32 o 33 okej

MIn farfar var borgmästare under medeltids veckan på Gotland så allt faller naturligt för mig…

Jag blev inte intresserad av historia - oavsett årtal - förrän jag var över 30 år. Skolan sabbade tyvärr allt intresse på 70 - talet för mig, för det enda som det pratades om var 2a världskriget. Förmodligen för att våra lärare hade varit med om det (visserligen i Sverige, men…) , så för dem var det viktigt.

Sen när man fick läsa själv, och i synnerhet efter att jag läst Fogelström, så upptäckte jag att "folktes"historia var spännade. Nu tycker jag att det mesta är intressant, men medeltiden verkar vara bortglömd på nåt sätt.

#36 Jag fick aldrig läsa om varken första eller andra världskriget när jag gick i skolan på 80- och 90-talen, så det kan jag ingenting om. (Och hur bra är det?!) Men vi läste massor om döda kungar från medeltid och framåt och det enda som var viktigt var att lära sig alla årtal och namn. Det medeltida livet läste vi typ ingenting om förrän i 6:an, och då bara i en vecka. Sen var det "klart". Så jag hade, som du, inget som helst historieintresse när jag var klar med grundskolan. Historia var ju bara blaj!  Årtal, namn och mord, typ. Det är skittråkigt att skolan kan förstöra så mycket genom att ge eleverna helt fel vinkel av vad historia är. Signaturen Anthka har skrivit flera gånger här på forumet att skolan är bättre nu på den fronten och jag hoppas verkligen det. Men jag sörjer ändå att jag fick en så undermålig undervisning när jag gick i plugget - det går ju inte att göra ogjort! Alla år man hatade historia, liksom…

#37, återigen är detta ett utmärkt exempel på vad olika man får lära sig. Jag som gick i skolan under 90-talet fick mänger med forntid vikingatid, flodkulturer, industrialism och världskrig. Men nästan ingen medeltid, 1500-1800-tal eller modern historia (efter wwII)

Om man nångång rörde sig bakåt i tidsåldrarna så var det "Sveriges" historia man lärde sig, mao Mälardalens. Det var ett evigt tjafsande om Birger Jarl, men inte ett ord om biskop Absalon, som under samma århundrade grundlade Köpenhamn, och som faktiskt bodde i Lund.

Jo, jo, jag vet - so what, det är 350 år sen Skånelandskapen blev svenska, hur viktigt är det egentligen, men här nere i Skåne är vi väldigt medvetna om vår danska bakgrund.

Nånstans nämndes det i en bisats att Karl X knallade över bälten i Danmark och "befriade" Skåne (mfl landskap), men väldigt lite om de övergrepp på befolkningen som skedde (från båda sidor).

Jag skulle kunna tänka mig att det finns liknande förhållande i andra delar av Sverige, hur mycket lär man sig om Samernas histora tex? Det kan ju vara intressant för er i norra Sverige.

#39 Karl X tror jag inte nämndes över huvudtaget, det var dåligt med de svenska kungarna (bortsett från Gustav Vasa och Gustav II Adolf)

Över lag var det dåligt med historiaundervisning. Vilket antgaligen får den konsekvensen att mina elever riskerar korvstoppning, det är ju så mycket de bortde veta….

Är du historielärare Anthka?

#39 Ja, samerna ville jag läsa om! (Fast jag är ifrån Stockholm.) Lyckligtvis åkte min familj 100 mil norrut varje år och bodde hos samiska eller halvsamiska familjer och då lärde man sig ju en del om "norrlandsliv". Samt att jag känner flera halvsamer nu som man kan pumpa på information ibland. (Väldigt uppskattat!)

Karl X har jag nog aldrig läst om… Det var Birger Jarl, Magnus Ladulås, Vasa, Hårfagre och så vidare fram till 1700-talet. Men jag minns inte vem som regerade när eller vad de är kända för, för det fastnade aldrig.

#41 blivande, jag har halva utbildningen kvar (det vill säga ämne 2 och ped III)

Alla historieböcker handlar om kungar och annat folk i deras närhet. Det är bara elitens historia som nämns. Varför det ? Jo vi vet alldeles för litet om allmogens liv. Olika "udda" folkslag, minoriteter och annorlunda människor var ett hot mot samhälet och kyrkan. Därför bekämpades de och utnyttjades där det var möjligt för att minska risken för "uppror". 

Jag är ju själv mest intresserad av allmogens liv occh leverne. Det har jag lärt känna genom mycket egen forskning och genom att läsa många olika forskningsrapporter och arkeologiska rapporter. (Jag också deltagit i några arekologiska utgrävningar av svedjefinska bosättningar) Jag har kanske mest läst mellan raderna på dessa rapporter och dragit många egna slutsatser. Detta blandat med att läsa massor av domböcker har jag fått en helt annan dimension.

En viktig slutsats är att forskningen av allmogens liv är extremt bristfällig. Jag ser många nya infallsvinklar  som dock troligen aldrig går att bevisa eller motbevisas. Jag vill nog ge folkvandringstiden större betydelse för vår kulturs historia och nedvärdera munkarnas betydelse. Möjligen kan munkarna åter uppta redan glömda kulturinslag från äldre tider.

Mycket tyder på att det funnits modeyttringar i olika kulturer som gjort att saker blivit omodernt. Sedan har invandring skett och den äldre kulturen har återkommit igen som en nyhet och nya uppfinningar. Som egentligen fanns tidigare men glömts bort. Det är mycket tydligt med den svedjefinska migration som skedde i början av 1600-talet (med start lite tidigare). Ett exempel är deras rökstugor. Linne såg en del äldre former av sådana byggnader i Danmark. Det har också påvisats sådana byggnader i Norge från 1200-talet.

Vår kultur har utvecklats genom olika nya infall från andra länder och kulturer. Samhället var dock rädd för många nyheter och motarbetade sådant som kunde hota samhällets toppar. Jag tror att litet av denna rädsla också kommit ner till allmogen och människans intresse för nyheter har blivit lite mera rädsla. Den nuvarande fientligheten mot främlingar från början var samhällets önskemål.

#44 Jag håller inte med om det. Många historieböcker handlar om kungar, framför allt äldre, men långt ifrån alla. Det finns idag rellativt många historieböcker som nämner "vanligt" folkliv, inklusive kurslitteratur för gymnasieskolan. Böcker som inriktar sig på hur allmogen har levt istället för den traditionella politiska historian.

Det var faktiskt min dotter som började med det hela. Via en renässansförening där hon träffade likasinnade medmusikanter.

Min dotter med kompisar blev tillfrågade ifall de ville spela i en medeltidsförening (St Sebastians Gille) vilket de ville. Sen rullade det på, de var med på en intern marknad i Småland, sen lockades några av dem med till Bornholms Middelaldermarked vilket de överlevde (orkan o ösregn). Nu har dottern varit aktiv i 5 år, Bornholm varje år……

 Jag har varit och hälsat på på Bornholm 2 år. Sen vart jag så sugen att jag frågade dottern ifall hon kunde fråga ifall jag också fick börja vilket jag fick.

Hade redan sytt mig en klänning då…… Så nu är jag inne på mitt 3:e år!

Det är jätteroligt, finns så mycket trevliga människor som håller på med medeltid. 

Min historia började väl en dag precis när jag slutat 6:an, på en liten medeltidsmarknad. Fick erbjudande om att med ett par kompisar vara "statister".

Sen gick vi med i en dansgrupp för medeltida/renässans dans när vi var 19-20 år, och då kom det riktiga intresset.

Sen dess har det väl utvecklats mer och mer sakta år för år. Två år i visby nu, tredje året i år.

Har alltid velat lajva, men det är jag för feg för!

#45. Så trevligt! Så kanske ungarna kan relatera lite mer till sig själva, och hur ders liv skulle sett ut på 16oo-talet eller nåt. Jag menar, hur många av oss är adliga eller möjligtvis präster? Eller bönder, nuförtiden.

Vad jag tycker är kul (intressant) att läsa är vad folk åt, hade på sig, levde osv. Att berätta att man hade jordgolv, fasta möbler (bänkar osv), öppen eld för matlagning, många i samma säng mm. För att inte tala om att man badade ett par gånger om året, inte bytte kläder, lus, loppor osv.

Man tror ofta att alla människor på tex 1700-talet såg ut som Marie Antoinette, men det var ju bara den absolut översta klicken.

Jag halkade in i medeltidens värld då jag var 16 år ( är 25 idag), sydde min första klänning i slöjden och sedan har det blivit ett antal klänningar. Älskar att sy även om det kanske inte alltid är så Historiskt korrekt.

åker på medeltidsmarknader då jag får möjlighet och varit ett antal gånger i Visby vilket jag älskar!

Har tränat svärdsfäktning men slutade då tidsbrist infann sig men det är något jag verkligen skulle vilja ta upp igen.

Är väldigt sugen på att prova rida tornerspel men har tyvärr ingen häst att rida, min shettis är lite för liten :-) Men någon gång i framtiden hoppas jag… Någon som har en häst att låna ut? ;-)

Ska eventuellt åka på mitt första lajv i höst vilket jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning. Har även funderingar påa tt gå med i någon medeltidsförening men har inte vågat eller kommit till skott ännu :-)