Jag skulle vilja ställa en lite annorlunda fråga, nämligen när man började blanda in andra material i järnet för att bilda stål? (Då kommer nog svaret på din fråga ganska automatiskt.)

Stål är ju en blandning mellan järn och t.ex. kol, en så kallas legering. (Legera betyder "binda ihop" på latin.) Järn är en ganska lättformlig metall och genom att blanda in andra material kan metallen bli starkare och hårdare. (Vilket såklart är en bra egenskap för metaller som man vill göra vapen av.)

Om jag har fattat rätt så innehåller stål som man smider i ganska lite kol (eller annat) medan mycket kol kan göra metallen bräcklig.

För att smälta järnmalm behöver man komma upp i temperaturer kring 1500 grader, vilket inte kan ha varit alltför lätt på medeltiden. (När började järnåldern, nån som är snabb?)

Jag kan höra med ett par smeder vad de vet om saken!

Järnåldern börjar ca 1100 f.kr i främre orienten, i Europa ca 700 f.kr och i Sverige börjar järnåldern ungefär vid år noll.

Enligt Wikipedia (jag orkar inte börja rota i ref litteraturen just nu) är järnåldern den period i människans historia:

"som inleds när människan lär sig hantera och göra verktyg och vapen av metallen järn och så småningom stål (vilket vi fortfarande gör) och upphör när medeltiden inträder." Källa; Järnåldern på wikipedia

Och det här visar bara att man ska ta wikipedia med en stor nypa salt.

Jag blev nyfiken och rotade lite i den enklaste ref. litteraturen. NE tidsbestämmer järnåldern från ca 1400 f.kr i orienten, 1000 f.kr i grekland och främre orienten, 500 f.kr i Norden.

Dessvärre står det noll om den första stålframställningen i samma källa (vilket irriterar mig). Det som står är att stål oftast är en legering (precis som Ahnna säger) med ca 2% kol och 98% järn.

#3 Där ser man! Wikipedia är som sagt inte alltid så bra…

Vad jag förstår finns det ingen regel för hur många procent det ska vara i legeringen, utan man kan ha olika mycket kol (eller andra ämnen) men att man då får en sprödare metall, samtidigt som den blir hårdare vilket kan vara bra för andra saker än vapen. Gjutgärn ska till exempel innehålla mycket mer kol än smidesjärn.

Sen ska man naturligtvis göra skillnad mellan oxiderad järn och smält järnmalm. Det förstnämnda finns att finna i järnrika jordar, medan malmen måste grävas fram ur berget och sedan smältas i 1500 grader. Den processen tror jag inte att man hade så stor kunskap om år 1400 f.Kr, utan det borde ha rört sig om oxiderat järn. (Inte lika hållbart, men brukbart till verktyg.) Men jag kan förstås ha fel, de kanske hade järnmalmsgruvor redan då?

#4 Jag hittar som sagt ingenting om den första stålframställningen, vilket är irriterande då ämnet har väckt min nyfikenhet. Sambon tror att stålframställningen började redan 500 f.kr nere kring medelhavet. Folkvandringstiden använde sig hur som hellst av stål i olika former (om man får tro han som föreläser här bakom mig) men då är vi inne på 400-talet e.kr Om det är oxiderat järn eller smält järnmalm man har använt sig av vet vi dessvärre inte.

Den vanligaste formen är den med 2% kol, antagligen blir det bäst stål av det. Men som du säger så är det inte regel utan andra procentenheter kan användas med bättre eller sämre resultat på stålet.

Stål är ett kvalitetsbegrepp av järn och ursprungligen minst 0,4 % kol och högst 1,7-1,8 % kol. Numera kan man räkna att allt järn med kolhalt under 1,8 % är stål. Jag hittar inga ålderangivelser på stålets tillkomst men att det är gammalt är säkert och möjligen framställs det parallelt med järnet.

I norra Europa finns olika typer av järn dels i malmkroppar tillsammans med olika föroreningar samt oxiderad järn som uppstått i sura miljöer i form av myrmalm, sjömalm, penningmalm och rödjord. Sällsynt förekommer också rent järn men kanske inte i vårt område (första järnet?). I vårt land har man använt huvudsakligen eller bara oxiderat järn i början. På andra ställen där inte den sura miljön finns är man tvungen att använda järnmalm, vilket de troliga första järnföremålen var gjorda av. Som vetenskapen ser ut idag så gjordes de första järnföremålen av järnmalm (eller av rent järn). När sedan kunskapen sprider sig till vårt områden använder man olika järnoxider.

Jag ska försöka komma ihåg att fråga smederna. *note to self* De kan det här!

Stål är i princip osmidbart över 2% kolhalt, och under 0.4% tar det just ingen härdning. Gjutjärn har en kolhalt på 4.5% kol om jag inte missminner mig.

När började man använda stål? De första järnföremålen görs av järn som ligger i daga, tex. efter gamla meteoritnedslag, vulkaner m.m. När man börjar kunna reducera ("smälta") järnmalm(järnoxid) i de första blästerugnarna (minns inte exakt århundrade) kan man av "misstag" få en viss kolhalt i järnet, och därmed stål. Kyler man detta när det är minst rödvärme härdas det och man verkar ganska snart ha kommit underfund med att visst smidesjärn var härdbart och ganska snart lär man sig att "kola upp" (sätthärda) eggverktyg. Kemin bakom förstod man sig inte på men man lärde sig metoder för att göra detta.

Det är först runt mitten av 1800-talet man kommit så långt i utvecklingen att man med ganska stor säkerhet kan framställa stål med bestämd kolhalt.

Jag stoppar in en liten brasklapp om att jag tar detta ur minnet, men jag läste på lite om det i somras.

Tekniken att välla samman järn och stål lärde man sig också ganska fort, och äldre tiders smeder behärskade detta till fullo mycket då det järn de hade tillgång till kom i mindre stycken. Vi har praktsvärdet från Högom, ca500-tal som är ett mönstervällt svärd. Att vikingarna enligt någon brittisk krönika var tvugna att stanna upp och räta ut sina svärd berodde inte på, om det nu var så illa, att man inte kunde göra bättre svärd utan snarare en ekonomisk fråga. Järn var dyrt och stål ännu dyrare.