Vad skoj! :) Hoppas ni hittar någon bra häst!

glöm inte att kika på blocket, hastnet och bukefalos. (hastannonser.se stängs ju ner i oktober :/)

Är inne och kikar lite då och då. Men har inte hittat något intressant än. Drömmen är att hitta en tinker till, men alla som jag sett är knappt grundutbildade.

Tänk också på att en Tinker inte alltid är så stor. Vill ni tävla i Rikstorneringen måste hästen vara 148 cm. (Har för mig att man måste styrka det med mätintyg om hästen ser ut att vara i gränslandet runt 148 cm.) Betänk också att en rustning för en vuxen karl kan väga uppåt 40 kilo, plus sadel och annan utrustning. Så även om Tinkrar är starka och robusta så kan det bli lite för mycket med en vuxen karl på runt 75 kg + rustning och allat annat. I mitt tornerlag har vi en Tinker som bär en karl, men han har dels ingen full rustning och dels ingen tung sadel. Trots det blir hästen ofta väääldigt trött i slutet av ett spel eller träning.

Bara en tanke, mitt i allt hästletande.

Jag vet. Men det finns en typ av tinker som heter Vanner som ligger har en mankhöjd på ca 150 - 170. Min "lilla" dam är mellan 165 -170 cm hög så det är en lite större variant som jag helst vill ha.

Enligt min erfarenhet så tycker jag att ju större djuren är desto lugnare är de.

#4 citat: Enligt min erfarenhet så tycker jag att ju större djuren är desto lugnare är de.

Mja… Säg inte det.  Jag har sett otaliga nordsvenskar löpa amok, både med och utan vagn… För att inte tala om alla halvblod runt 170 cm som inte är så himla lugna alla gånger.

Jag har ett engelskt fullblod som är som ett sömnpiller att rida för det mesta, vilket ju inte är "enligt mallen". Så jag tror mer att det handlar om psyket.

hehe håller med *S* har vart med om otaliga saker med tinker, nordsvensk och adenner, farligt när som vet om sin styrka

Jo, då. Alla har sin egen personlighet. Men som sagt har jag en förkärlek till stora djur.

#6 hu ja! jag har sett allt för många exemplar av livsfarligt vilda oskolade nordsvenskar. Folk utan någon förkunskaper tycks köpa dem eftersom de av någon obegripligt anledning fått en stämpel som lugna och bra nybörjarhästar

#8 Jag har till och med läst ett referat från en hingstpremiering i Föreningen för Nordsvenska Hästen, där det stod "några hingstar kom lösa under dagen, men det hör ju till". URSÄKTA?! HUR kan man tillåta att en sån sak händer gång på gång?! Skrämmande…

Men nu har vi spårat ur lite…

Enligt min erfarenhet är ponnys busiga och egensinniga, medans stora hästar ofta kan vara nerviga. Det är väll "ursprungsraserna" som är lugnast till sinnet:) När vi nu pratade om det.

Lycka till med hästletningen! Känner tyvärr ingen som har en häst att låna ut på foder så…

#10 Jag tycker nästan tvärt om, faktiskt.  Jag har en ponny av nästan "ursprungsras" (shetland) med mycket nerv, som blir skärrad av plötsliga saker och sånt hon inte har sett förut, medan mitt fullblod är allt annat än nervig. Däremot kan hon busa och bocka runt och ha sig när hon är på det humöret.

Egensinniga tycker jag egentligen bara att ouppfostrade hästar är.

#11 Och tyvärr är det många shettisar som går oaktiverade och ouppfostrade - så det är kanske därför som de har fått rykte om sig att vara just envisa och egensinniga (själv ska jag gå NH-kurs med vår sällskapsshettis i morgon - blir intressant…!).

#12 Tyvärr är det ju så, att de hästarna som reagerar sämst på att inte aktiveras blir kallade öknamn av sina ägare istället för att vederbörande tar tag i motionen och ser till att hästarna får komma ut och se världen. Många raser är så intelligenta och nyfikna att de mår riktigt dåligt av att bara stå i hagen. Shettisar tillhör verkligen den kategorin, som behöver både fysisk motion och mental stimulans för att må bra, för att inte tala om socialt umgänge! De älskar uppmärksamhet från andra hästar och från människor och berövar man dem det så.. tja, då kan nog både tänder och bakben bli lite överaktiva…

De är också så pass intelligenta att de ser igenom osäkerhet och ogillar att bli behandlade fel, vilket kan vara en anledning till att så många shettisar vantrivs och blir svårhanterliga på ridskolor. Ungar som är så små att de måste rida shettis är inte alltis så bra på att rida rätt… Där ser man en enorm skillnad mellan ponnyer på ridskolor och privatägda ponnyer som rids av barn i samma ålder.

Som en kompis till mig brukar säga, när folk hasplar ur sig okunniga saker som den bits där fram och sparkas där bak; "Ja, det brukar heta så från folk som har blivit genomskådade av en häst!" Poängen där är att hästar är inte såna, men de kan lätt bli så om de behandlas fel. Jag har ägt shetlandsponnyer i över 10 år och jag har hittills aldrig stött på en envis, egensinnig eller dum shettis. Egensinnig i positiv bemärkelse möjligen, men inte i negativ bemärkelse.

Ursäkta att jag fortsätter urspårningen av denna tråd.

Med min NS har jag konstaterat att hagar enbart innebär en social överenskommelse. För att hon ska stanna i hagen ska den vara stängd, det ska finnas tillräckligt gott att äta och hon ska ha fått tillräckligt med stimulans. Uppfylls inte alla tre kriterier så anser hon att kontraktet är brutet och hon har rätt att gå på promenad, och det gör hon. Innan jag började rida henne skedde det minst varannan dag pga understimulans, nu sker det alldrig. Hon brukade dock själv också gå tillbaka in i hagen för hon är ju social. Detta skapade en hel del irritation för dåvarande ägare. Tänk situationen, granne ringer och säger att hästen är ute, ägare åker hem och hittar hästen i hagen, hep.

#14 *Fniss!*