vanlig blir den under 1600- eller 1700-talet. Innan dess är den faktiskt förbjuden (även om man så småningom struntar i förbudet)

#1 Förbjuden var då? Jag har sett referenser till olika bomullskvaliteter på flera ställen under allt från renässansen fram till 1700-talet, dock inte i Norden. (Jag har ju mest läst dräkthistoria från övriga Europa.)

#2 föbjudet i Europa, sedan 1300-talet. Främst i England, eftersom man fruktade att bomullen skulle konkurera ut linet. Sedan att man struntade i förbudet och ändå importerade materialet är en annan sak.

#3 Ja, jo, precis. Jag hade bara inte hört att det var förbjudet, för bevisligen fanns det ju bomullstyger som importerades från Mellanöstern och Asien.

#1 När du säger 1600-1700 menar du i högreståndskretsar va?

För bland vanligt folk blev det väl inte vanligt förrän vid 1800 eller?

#5 Skulle säga att det blir ganska vanligt över lag från mitten av 1700-talet med tanke på att man redan under 1730-talet startade upp de första svenska bomulls spinnerierna och -väverierna.

#5 I min bok "Kvinnligt Mode under Två Sekel" så beskrivs bomullen som ett bastyg som användes flitigt under 1700-talet (där boken börjar, så hur det var på 1600-talet är jag inte så påläst på) och jag har inget minne av att det står i den boken att det bara tillhörde adeln. Kan ha fel, går efter minnet här…

#7 ooo den boken är bra

#6 Hm ok.  Så de som hade råd att köpa tyg och garn hade med andra ord chansen att införskaffa det då.  Blandvävar blev nog ganska vanliga bland allmogen i början då gissar jag.;).

#9 Blandvävar tror jag inte på alls, dels är det lite status med bomullstyg och dels så har jag för mig att det enbart såldes som just tyg, inte garn att väva själv av.

Haha beror nog på hur mkt man har i plånboken och inte på vilket stånd man tillhörde va?:)  Så ja alla bönder var knappast fattiga:).  Men hm lågkonjukturen kanske kom senare?

#10 Men jag vet att jag läst om blandvävar - kan ha varit i Kvinnor i väglöst land , men är inte säker.  Just för att det var status med bomullstyg och att man inte hade råd att väva av enbart bomull så man kallade det halvbomull och inte halvlinne som idag. Nej det var i Lin och linne jag läste det.

#12 där ser man, detta tål att efterforskas. Annars har jag fått intrycket av att blandtyger över lag var sällsynta.

#13 Möjligt. Jag är definitivt ingen tygexpert:).  Spännande att få veta vad du hittar:).

#9 Under medeltiden var blandvävar med t.ex. ull och lin vanliga, men senare blev det mer tabu, har jag förstått.

Sökte lite snabbt på nätet och hittade följande:

http://www.halsingegardar.se/arkitektur_inredning/textilier.html

http://www.digitaltmuseum.se/artifactView.do;jsessionid=jrqvb1x4ike6?idOwner=S-NM&idIdentifier=NM.0007348B&pageNo=2&noOnPage=48&owner=S-NM&criteria=livstycke*&searchObjectType=Unknown&onlyWithPictures=&lastPageNo=25&noInResult=1184

Jaja vet inte om det för den skull var vanligt men..;)  Jag sitter i alla fall inte bara och hittar på lol.

#16 det är ingen som tror att du hittar på  Det är vanligt (i alla fall för mig) att ha en teori, lägga fram den och upptäcka att den i vissa fall är rätt och i andra helt åt skogen.

Livstycket var intressant, inbillade mig att det "finare" materialet oftast användes till inslag men där sitter ju bomullen i varpen.

#17 Tack. Mm den här teorin verkade i alla fall inte hålla så bra nej.  Trodde att det var något vanligt förekommande heh.

Jobbade på ett hembyggdsområde i Norrlands inland några somrar där bland annat guidning i muséerna ingick (med betoning på 1800-tal).  Var första gången jag fick höra om "halvbomull" (en äldre kvinna i en guidningsgrupp som växt upp i byggden berättade att de använt sånt när hon var barn) och när jag sen läste om det fick jag intrycket att det varit något vanligt - med spridning utanför de "pengalösa"skogsbygds-bornas trakter.  Var tydligen inte fallet dock.:) 

Frågan är nu bara hur vanligt det var där..

#18 hur vanlig halvbomullen var eller inte kan ha att göra med var i landet (om vi nu pratar Sverige) man är. Kanske var det vanligare ju längre upp i landet, och ut i obygden man kommer.