Annons:
Etikettkläder-och-accessoarer
Läst 2691 ggr
Ahnna
2009-11-13 15:53

Ny diskussion om växtfärger

På förekommen anledning efter en diskussion i artikeln "Hur man syr en kaftan" så startar jag den här tråden, där vi kan diskutera hur man får fram vissa färger.

Blåbär ger en blå färg (alltså inte lila) som bleks väldigt snabbt, likaså bresilja. (Blåträ.) Inom ett år kan man räkna med att färgen är nästan helt borta, så det är inget man bör färga kläder med som ska vara utomhus mycket. Inomhus håller färgen lite längre, men inte ens där håller den för evigt.

Blåbärsplantan ger en gul färg, som de flesta andra gröna växter. På skalan över hur bra färgen håller får gula färger oftast bara 3, där max är 8. Allt under 4-5 räknas som icke härdiga färger som alltså bleks fort. Blåbärsplantan är alltså ingen höjdare att färga med, utan vill man ha en härdig gul så är ljung eller björklöv mycket bättre. (Blir 4-5 i härdighet.) Blåbär och bresilja har en härdighet på 1-2.

Orange var det någon som frågade om också. Det var ingen fy-färg, utan tvärt om en färg som var lätt att få fram med röda och gula färgmedel. Efterbad på krapp blir ofta orangea om temperaturen får stiga till över 70 grader och det man färgar är betat med vinsten. Det finns flera andra sätt att få fram orange också - bland annat med lökskal - så det kan inte räknas till en svår färg att få fram. Däremot är inte orange en heraldisk färg, så den får inte förekomma på vapensköldar. (Ja, det finns en riddare i Sverige som har en orange sköld, vilket alltså är helt uppåt väggarna och får räknas som en fadäs av SRS.)

Lila frågades det om också. Det är desto svårare att få fram med växter som fanns tillgängliga på vikingatiden och medeltiden, varför det också ansågs vara en dyr färg. (Den äkta purpurfärgen, alltså.) Man kan få olika nyanser av lila och djupt vinrött med krapp och alkaliska efterbad, eller med krapp och indigo eller vejde, så jag är övertygad om att färgen förekom bland det vanliga folket, men jag tror inte att det var en så vanlig färg.

I vilket fall som helst så finns det ingen anledning att bara hålla sig till brunt och grått när man syr medeltidskläder, så myten att "jordbundna färger" är det enda rätta är inte helt sann. Däremot skulle jag vilja säga att allt som går att växtfärga borde räknas till de jordbundna färgerna egentligen, så det beror såklart på vad man menar med "jordbunden". Menar man grått, brunt och sandfärgat och ingenting annat så är man ute och cyklar lite för det fanns definitivt mer färg än så under medeltiden!

Glad

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Annons:
Jinaum
2009-11-13 16:45
#1

Riddar vägreflex kallas väl riddaren i helt knallorange? Han sticker verkligen ut i mängen :P

Intressant att läsa faktiskt. Jag växt färgar ju inte själv något då det är lite trångt i lägenheten osv. Men det är intressant att läsa om och bra vetenskap så man kan försvara färgerna man har på sig. Dessutom är det kul att diskutera med folk som faktiskt har växtfärgat. Utifall att man i framtiden kanske vill!

Hade varit kull att i alla fall kanske växtfärga garn då jag börjat intressera mig för att börja brodera och nålbindning. Dock har jag ingen som helst erfarenhet om något utav det då det får nog läsas på lite om först. Lika så gott det för då håller jag mig sysselsatt så länge jag är arbetslös :P

Men det är kul att göra att orange inte är tabu och så. Då det är en utav mina favoritfärger.

Har även sett en slags brun färg på visa ylletyger som i princip är ja.. lilaröda i nyansen men fortfarande brun. Hur får man fram den färgen? *nyfiken*

Blir ju sugen på att attackera second handen här och skaffa hem massa skatter man kan tänkas behöva *fniss*

Ahnna
2009-11-13 16:52
#2

#1 Det finns flera sätt att få fram lila och brunt och kombinationer av dem, så det går inte riktigt att ge ett kort svar. Just brunt med lila ton har jag för mig var en vanlig nyans i Mellanöstern under medeltiden.

Det finns flera artiklar här på forumet om växtfärgning. Det är inte så svårt som det låter och det tar inte särskilt mycket plats heller. Däremot har golvet en förmåga att bli lite blött runt spisen…

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

LinaN
2009-11-13 21:04
#3

#2 "Däremot har golvet en förmåga att bli lite blött runt spisen…Däremot har golvet en förmåga att bli lite blött runt spisen…"

och är man inte försiktig med vad man gör så råkar man färga hela köksmattan samt en iller med blå bresilja! ett tips är att lägga ut något lättavtorkat eller icke ömtåligt på golvet. jag har köpt vaxduk av det tkockare slaget som ligger n¨ågorlunda still att ha på golvet vid växtfärgning, och sen har jag en stig mellan kök o badrum med vaxduk också ^^

så fort jag står vid spisen oavsett vid matlagning eller växtfärgning eller bakning så är det fruktansvärt slabbigt överallt :D

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

[incendium]
2009-11-13 23:01
#4

har för mig att jannika använder johannesört för att få en brunlila och tuschlav för att få lila för det mesta.

Ahnna
2009-11-14 09:56
#5

#4 Johannesört har jag inte testat, men tuschlav har tyvärr bara en härdighet på cirka 1-2. Det blir en underbar lila färg, så länge som den varar… Jag har själv nästan ett kilo tuschlav liggandes hemma, som jag tänkte färga med jäst urin (eeeewwww!!!) men jag har inte bestämt mig för vad jag ska färga ännu, eftersom färgen troligen kommer blekas rätt fort. Det blir säkert en tygbit eller nåt, men jag ska fundera lite till…

Det finns inga belägg, från vikingatid eller medeltid, på att man använde lavar och svampar i färgningen. Det är mycket möjligt att några gjorde det, men att de inte skrev böcker om sina recept, men de receptsamlingar som finns bevarade handlar enbart om växter, musslor och löss.

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

PogoPedagog
2009-11-15 12:46
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#6

Jag undrar om någon kan hjälpa mig med en färgfundering:

jag har köpt ett förtjustjusande grönt tyg jag tänkte sy en klänning av, har inte bestämt modell än.

Färgen är rejält grön i en neutral grön, men snarare varm än kall…hmmm, svårt att beskriva med ord jag försöker härma den i paint.

 I alla fall så undrar jag om det är troligt att man kunde skapa en så starkt grön färg under medeltiden och vilken samhällsklass som kan ha burit den. Vill försöka få till en mer korrekt dräkt än de tidigare.

Annons:
LinaN
2009-11-15 13:40
#7

#6 den färgen du har tatt fram där är litet blåare än min kaftans gröna, som är litet mildare, men jag tror att man kan få fram rätt skarpa färger.

i somras såg jag ju en tjej som hade växtfärgat blekt blekt mintgrönt så det borde ju funka med jättestarka färger också.

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Ahnna
2009-11-15 17:09
#8

#6 Hmm… Med indigo och en gul underfärg (t.ex. björklöv) är det inte omöjligt, men jag skulle tippa att dåtidens gröna färger var mer åt det jordbundna hållet. Svårt att förklara, men din gröna färg känns mer syntetiskt än nåt jag har fått fram med växter. (Antagligen därför att ditt tyg är syntetfärgtat. Det blir en helt annan mättnad i färgen med syntetiska medel.)

Vill du göra en korrekt dräkt utifrån den färgen så skulle jag satsa på lite högre samhällsklass än medel. Dels därför att indigo både var och är ett dyrt färgmedel och dels för att gröna färger av det slaget kräver flera färgningar = mer färg.

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Meli
2009-11-15 17:52
#9

Hm nu blir jag ju nyfiken… Fanns indigo att få tag på i "den kända världen" under medeltiden eller var det först efter Amerikas "upptäckt" man fick tillgång till den? 

Läste nånstans att Europa började använda indigo sent och att antingen fransmännen eller engeskmännen kallade den djävulens färg, eller något i den stilen, för att de var rädda att den egna vejden skulle bli utkonkurrerad.

Stämmer det eller minns jag helt fel nu?

LinaN
2009-11-15 20:41
#10

#9 jag HAR FÖR mig att det använts indigo väldigt länge i indien bland annat…. men är litet osäker….

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Ahnna
2009-11-15 22:14
#11

#9 Indigo är namnet på det speciella färgämne som färgar blått, som finns i bland annat vejde och indigoplantan. Indigo från plantan med samma namn kom hit från Asien, men dessförinnan användes ju vejde i Europa, Norden och i UK. I Asien, och framförallt Indien, så har indigoplantan använts i många, många år för att få olika nyanser av blått.

Det kan säkert stämma att vissa länder hade restriktioner kring indigoplantan - det fanns ju många regler för färgarna att rätta sig efter och vissa växter fick ju bara några få utvalda färgare använda. Så det skulle inte förvåna mig om man var emot indigoplantan i början i vissa länder, men jag kan inte påstå att jag har läst något om just det.

Min poäng ovan är i alla fall att gult + blått kan bli klargrönt, men att det kräver flera färgningar och precis rätt mängd av allt. Det är inte helt enkelt att färga fram sådär mättade gröna nyanser med växter, men det är inte omöjligt.

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Meli
2009-11-16 22:45
#12

Angående indigo hittade jag en sida på nätet där det står följande:

"Indigo växer även i Sydamerika och importerades därifrån från 1700-talet. Importerad från Indien och Kina via arabvärlden i liten skala efter korstågen och i ännu större skala sedan sjövägen till Indien upptäckts 1498, främst av engelska och holländska ostindiska kompanierna. Både Frankrike och Tyskland förbjöd "djävulens färg" i början av 1600-talet för att skydda den inhemska vejdeproduktionen men till ingen nytta. Indigo var även ogillad av färgarna eftersom den hade sån olika kvalitet, detta eftersom mindre hederliga handelsmän drygade ut den för att tjäna mer pengar."

Så jo den fanns alltså även tidigare i Europa…

(källa: http://bippimalin.livejournal.com/14083.html   - har f ö inte läst det andra som står där.  Sökte ursprungligen efter något som tyder på att lavar användes vid färgning i Norden eller Asien angående tråden om lavar…  Vet inte om jag kommer att hitta något om det, men att man färgade siden lila i Kina redan innan Kristi födelse ser man på gamla bilder.  Vad som sedan användes till färgningen har jag ingen aning om.  Mossa fanns åtminstone i Kina, men om de hade lavar de brukade färga tyger med vet jag inte.:/)

Däremot läste jag (samtidigt som det jag nämde i förra inlägget) att kvalitéten på vejdefärgningar hade skiftande resultat (nämdes inget om att det skulle ha berott på att även vejden drygades ut som i fallet med indigon ovan dock), så hur är det med det?  Stämmer det?  Att färgning med vejde blir svagare än den med indigo har jag förstått, men i övrigt?

Ahnna
2009-11-17 10:19
#13

#12 Sidan du länkar till är en väldigt bra grund att stå på, Malin som har skrivit den är väldigt duktig och färgar framförallt mycket silke och har bra koll på olika växters egenskaper.

Ett uppblandat färgämne kan aldrig bli lika bra som ett orört, så jag tror säkert att färgarna hade problem med indigon från början om handlarna blandade ut det med annat. Påminner lite om nutidens saffranshandel, som tyvärr drabbas av falsk saffran och utblandad saffran. Jag har själv märkt mer än en gång att maten/brödet inte smakar och luktar lika mycket saffran som det borde, men det går ju inte att bevisa i efterhand att man har fått en utblandad krydda. Obestämd Just saffran är dessutom ganska lätt att förfalska, tyvärr. Indigo borde också vara lätt att förfalska om man bara har lite rent indigopulver. Det färgar allt annat så starkt att lite siktat mjöl eller dylikt borde bli ungefär lika blått som pulvret om man blandar det. Hur ska en färgare i Europa kunna se skillnad om han inte har sett indigopulvret i sin rena form när det såldes i Asien? De hade nog inget annat val än att lita på sina handlare på den tiden.

Jag har inte jobbat med vejde själv, så jag vet inte hur svårt det är att utvinna indigotinet i växten så att man kan färga med den, men det är nog inte helt lätt. Eftersom det rör sig om en växt så kan naturligtvis väder och säsong påverka färgens styrka också, och eftersom vårt väder här uppe är mer instabilt än i t.ex. Asien så tror jag att vejden varierade mer i kvalitet än indigoplantorna. (Så länge indigoplantornas färgämne fick vara orört, alltså.)

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Annons:
Meli
2009-11-17 21:45
#14

# 13 Ah ok.Glad

Hm läste någonstans att linne bleks snabbt.  Om så är fallet, hur snabbt är "snabbt" rent över lag.  Förstår att solljus o nötning vid flitig användning borde spela in men rent i allmänhet…  Någon som vet? 

Stämmer det förresten att foder slits mindre än yttertyget?  Läste - minns inte var - att någon drottning hade färgat linnetyg som foder i en klänning för att det skulle ha "förstörts" om hon burit det som yttertyg på klänningen.  Det måste väl ha syftats på blekningen då?

Finns det kanske några icke-syntetiska färger som håller bättre på linne än andra?

Ahnna
2009-11-17 22:55
#15

#14 Ja, linne bleks som regel fortare än ylle och silke, men det beror också på vad det är färgat med. Är linnet färgat med t.ex. indigo som är väldigt härdigt och yllet är färgat med bresilja som är icke-härdigt så borde yllet blekas mycket fortare. Men på ett par månader ser man oftast en stor skillnad i färgen på färgat linne om det vistas utomhus i solljus. Inomhus håller det lite längre.

Ja, eftersom fodertyg inte utsätts för solljus så håller färgningen i foder längre än om samma tyg hade använts som yttertyg.

De härdigaste färgämnena, som till exempel indigo, krapp och koschenill, har naturligtvis längre livslängd på linne än icke-härdiga färgämnen som bresilja, blåbär, lökskal och så vidare. Men över tiden är det troligt att linnet bleks oavsett.

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Meli
2009-11-17 23:46
#16

# 15 Ok tack då vet jag.Glad

PogoPedagog
2009-11-20 18:47
#17

#7& 8

aha, det var väl ungefär som jag trodde då, inte omöjligt men inte heller sannolikt.

Jag tycker oftast att det känns som om 95% av människorna (inklusive mig själv) har orealistiska färger på sina medeltidskläder men det är ju både svårt att hitta tyger i bra fäger och att motstå dem i vackra men orelistiska:)

Ahnna
2009-11-21 10:16
#18

#17 Pja, hellre starkt grönt ylle än chockrosa krossad sammet… Cool

Eftersom inte särskilt många har möjlighet att växtfärga sina tyger så kan jag acceptera att vissa dräkter man ser är "för starkt" färgade, så länge de håller sig till tidsenliga material och snitt. Det är mer förlåtligt än moderna syntettyger i skrikiga färger eller guldnät eller lamé m.m. som inte är medeltida någonstans.

Så du behöver inte skämmas för ditt tyg!

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Upp till toppen
Annons: