Har här kopierat en del av min egenförfattade artikel om tornerspel, för att ge heraldiken ett eget utrymme. Här kan du läsa om hur man använde färger och symboler för att skilja varandra åt på slagfältet.
HERALDIKENS FÖDELSE
 Den kungliga brittiska vapenskölden
| Relaterade länkarFleur-de-lis Design Av: AhnnaDatum för publicering
|
FÄRGER & MÖNSTER
Systemet byggdes upp av två metaller; guld och silver (eller gul och vit), och fem färger; blå, röd, grön, lila och svart. (Utöver detta använde man sig också av olika mönster som representerade olika sorters päls.) Reglerna säger att färg inte får samverka med färg utan en metall emellan och en metall får aldrig ligga på en annan metall. Ett undantag görs för sköldar som är delade vertikalt eller i kvadranter; då får färger ligga bredvid varandra utan en metall emellan, men är skölden däremot delad av en balk eller ett streck så måste balken/strecket omgärdas av en metall eller vara helt i metall. Dock fanns det en vapensköld i Jerusalem som beskrevs "på botten av silver fem kors i guld" och som godkändes för att målsättningen var att kungadömet ville ha en helt unik sköld. Ytterligare ett undantag görs för färgen svart, som får ligga över både andra färger och metaller.
Det finns en hel radda med mönster som är godkända att användas på sköldar, bland dem finns vågmönster, sicksackmönster, tungmönster och fågelstjärtmönster. Man kunde också dela en sköld i olika fält, till exempel vertikalt, horisontalt, diagonalt, i kvadranter, i rombmönster och så vidare.
SYMBOLER
Vanligast av alla symboler är korset. Det är en symbol som har haft betydelse långt innan den första kyrkan byggdes och den var framförallt flitigt använd av grekerna. Andra symboler som ofta syns i vapensköldar är lejon, örnar, drakar och liljor. Samtliga av dessa symboler kan variera i utseende, vissa så långt att de blir nästan oigenkännliga.
Om symbolen är ett djur kan den stå eller ligga på olika sätt. Det finns då vissa riktlinjer för hur den ska hålla tassar, svans och huvud. Som exempel kan nämnas den stående positionen, på heraldikspråk kallad rampant; djurets ena bakben står i marken och de övriga tre hålls i luften, huvudet hålls i profil med nacken sträckt och svanstippen pekar uppåt.
Förutom symbolerna på vapenskölden så kan en riddare, adelsfamilj eller följe ha symboler som betyder någonting annat. Dessa bar man på kläderna, på sitt baner, på sin paviljong och så vidare. Det kunde vara en avbild av ett slott eller hus, en blomma, en fågel, en nyckel, ett hänglås eller egentligen vad som helst som hade betydelse för bäraren. Precis som med vapensköldarna så fick man inte bära samma symbol som någon annan om man inte tillhörde samma följe, varför det blev en helt egen vetenskap att hålla reda på vilka följen som bar vilka symboler.
