Var Digerdöden verkligen orsakad av pestbakterier, eller rörde det sig om någon annan sjukdom? Det finns forskare som menar att Den Stora Pesten egentligen var ett utbrott av mjältbrand...
PEST ELLER INTE PEST?
Spår av mjältbrand funnen i massgrav, pest på Island fast de inte har några råttor, symptom som inte stämmer - var Digerdöden verkligen orsakad av pestbakterier? Nu gör sig flera forskare hörda i ämnet och menar att pesten i själva verket var en epidemi av mjältbrand, samt möjligen en blödarfeber som påminner om ebola. I den här artikeln ska jag försöka förklara hur Digerdöden spreds, var den kom ifrån och varför man idag tvivlar på att det verkligen var pest det handlade om. Sen får var och en bilda sig en egen uppfattning.
YERSINIA PESTIS - PESTBAKTERIEN
Pestbakterien Yersinia pestis angriper mestadels gnagare och framförallt råttor. Råttloppan Xenopsylla cheopis är den största orsaken till att människor smittas av pestbakterien, och på medeltiden var svartråttan det vanligaste värddjuret för lopporna, även om man idag vet att det fanns omkring 250 olika arter som lika gärna hade kunnat orsaka epidemin. Bakterien kan även smitta från gnagare till människa via direktkontakt, men lopporna beskylls för att ha spridit pesten i den omfattning som senare blev känd som Digerdöden. (På 1300-talet kallades smittan för "Stora döden" eller "Stora pesten", men tack vare fornsvenskans ord digher, som betyder stor, så fick farsoten sedermera namnet "Digerdöden".)
På grund av att man på 1300-talet
Hur säker man än är på att Yersinia pestis orsakade Digerdöden, så har det ännu inte kunnat bevisas. Man har försökt ta DNA-prov på benrester från pestens offer, men dessa har inte visat någonting definitivt. Sättet som symptomen beskrivs på i skrifter från medeltiden stämmer inte överens med hur pesten ser ut idag, vilket ger ännu en anledning till att tvivla på pestbakteriens inblandning i Digerdöden. Det forskare framförallt försökt hitta är rapporteringar av massdöd hos råttor, vilket vore naturligt om det verkligen rörde sig om pest. Island har inga råttor, ändå drabbades landet av den påstådda pesten.
TRE SORTERS PEST
Det finns tre olika sorters pest, som egentligen bara är olika förlopp av samma sjukdom.
Böldpest: smittar enbart genom loppor, som i sin tur är smittade av Yersinia pestis. Stelhet i hela kroppen, feber och frossa är tidiga tecken, som sedan förvärras i takt med att bölder uppstår på olika ställen på kroppen. Dessa bölder, oftast sittande i armhålan eller ljumsken, kan bli stora som knytnävar och är väldigt plågsamma. De fylls med var och blod och kan bli djupt lilafärgade, nästan svarta. Det finns beskrivet hur en stickande känsla följd av en brännande hetta är förstadiet till bölderna. Dåtidens läkare experimenterade med att punktera bölderna eller skära bort dem helt, men det hade ingen läkande kraft. Oftast dog de drabbade inom fem dagar, men att tillfriskna var inte förenat med immunitet, utan någon som varit sjuk men blivit bättre kunde snart drabbas igen. Dödligheten var som mest uppskattningsvis 70 procent.
Lungpest: smittar genom luften från människa till människa. Angriper andningsorganen och framförallt lungorna, med hög feber och blod i urinen och avföringen. Det är inte ovanligt att de drabbade hostar upp blod och slem tills de kvävs till döds. Vanligen dör de drabbade inom tre dagar, men de kan också dö så snabbt som inom ett dygn. Dödligheten är nästan 100 procent.
Blodpest: beskrivs ofta som en del av lungpest eller böldpest, men eftersom det egentligen rör sig om samma sjukdom så finns inga rätt eller fel. Den drabbade får stora blåmärken på kroppen, som kan tyda på blödningar i inre organ. De första pestoffren som på sitt skepp gled i land i södra Europa 1347 beskrevs som fläckiga både på kroppen och i ansiktet. Hallucinationer och komaliknande tillstånd är vanliga timmarna innan döden. Dödligheten är, som vid lungpest, nästan 100 procent.
Det finns flera likheter mellan dessa beskrivningar och till exempel ebolafeber, men ännu har man inte lyckats sätta fingret på exakt vilken sorts blödarfeber som härjade under Digerdöden, om någon alls.
Det finns skrifter där människor, som på ett eller annat sätt har drabbats av Digerdöden, beskriver att en man kan vakna frisk på morgonen men på kvällen ha hunnit se både sin fru och sina barn dö i hemska plågor, för att sedan själv duka under. Det fanns också flera olyckliga själar som överlevt ett sjukdomsförlopp och därmed trott sig vara oövervinnerliga, för att återigen insjukna och till sist dö. Vissa har också beskrivit den hemska stank som uppstod då flera hundra, till och med flera tusen, döda kroppar lämnades att ruttna i gränder och lägenheter i städerna, helt enkelt för att ingen var frisk nog att begrava dem. De som inte insjuknade kunde tjäna bra med pengar på att rensa de drabbade kvarteren i städerna, men på landsbygden var det värre. Hade en familj väl insjuknat så fanns det troligen ingen som kunde begrava dem.
DIGERDÖDEN I EUROPA
Smittan tros ha börjat i Kina år 1334, för att sedan sakta men säkert vinna mark längs handelsleder till Egypten. År 1346 drabbades Egypten och Syrien och våren därpå fick den sitt fäste i Konstantinopel. Hösten 1347 drev ett par fartyg iland i Messina på Sicilien, och därmed var Europa i Digerdödens våld. Pesten spreds först till Italien, Spanien och Frankrike, för att sedan nå Tyskland, Holland och England. (England beskriver sin värsta Digerdöd i London på 1600-talet, men smittan fanns i landet redan innan.)
På sommaren 1349 anlände ett av Hansans fartyg till Bergen i Norge utan besättning och männen i hamnen började genast lasta av det. Kort därefter insjuknade dem och det stod klart att även Norge var drabbat av pesten. År 1350 kom smittan över gränsen till Sverige. Även Danmark smittades på liknande vis som Norge, och 1349 mötte deras epidemi smittan som härjade i Tyskland. Därifrån spreds den sedan till Ryssland.
Det uppskattas att ungefär 15 miljoner, av Europas cirka 45 miljoner invånare, dog av pesten mellan åren 1340 och 1740. Spridningens omfattning tros ha att göra med flera olika faktorer. Dels så var världen befolkad som aldrig förr, med trånga städer och gator som ibland inte kunde bli bredare än någon meter på grund av platsbrist. Eftersom dessa gator var väldigt smutsiga och fulla med avfall, så var det i slumkvarteren snart sagt omöjligt att gå utanför dörren utan att trampa i skräp, som formligen kryllade av råttor och pestloppor. Dels så var också markerna under högt tryck på grund av den ökade befolkningen, vilket kan ha lett till att jordarna hade utarmats och därmed var människornas immunförsvar försvagade av näringsbrist.
Precis som råttorna utvecklade människan en viss resistens mot Yersinia pestis, men pesten försvann inte utan kom tillbaka med jämna mellanrum. När två främmande kulturer möttes, till exempel på slagfälten, så kunde en lokal pestepidemi bryta ut, men efter Digerdödens framfart så har världen inte sett en lika stor och dödlig spridning av pestbakterier. Brunråttan tog över stora delar av svartråttans territorium, och eftersom den är mer folkskygg än svartråttan så tror man att den höll sig längre ifrån människor, trots lockande miljöer med mycket avfall. Det bidrog till att pestlopporna inte angrep människor i lika stor omfattning som tidigare.
DIGERDÖDENS FÖLJDER
Den kraftiga folkminskningen innebar många fördelar, framförallt för de fattiga. Bristen på arbetskraft ledde till att godsägare tvingades betala högre löner, vilket i sin tur ledde till bättre arbetsvillkor och levnadsförhållanden för arbetarna. Spannmål och betesmarker räckte längre och kött konsumerades därför i större utsträckning än tidigare, eftersom man förut levde så tätt inpå varandra att en och samma familj inte hade plats åt så mycket boskap. Jordar som övergivits återhämtade sig och nya skogar växte upp, vilket gav ett större förråd av trä. Kort sagt blev tillvaron drägligare för de flesta efter Digerdöden.
AVSLUTNINGSVIS
Det finns inga bevis för att Digerdöden orsakades av pestbakterier, men heller inga bevis för motsatsen. En sak är däremot säker; på medeltiden var alla övertygade om att de hade drabbats av pest och att det var råttorna som var orsaken. Nuförtiden menar vissa att om Digerdöden verkligen orsakades av pest så borde väl massdöden fortsätta i de länder där smittan fortfarande finns, framförallt i delar av Asien och Afrika. Men eftersom människor där inte lever lika tätt som man gjorde i Europa på medeltiden, så går det inte att göra en rättvis jämförelse. Däremot så finns det en chans att vi i framtiden kommer att få veta precis vilken eller vilka sjukdomar som orsakades medeltidens pandemi, eftersom pestbakterierna inte är utdöda. Så länge de fortfarande existerar så finns det underlag för närmare studier.
Källor:
Wikipedia - den fria encyklopedin
"Digerdöden" av Jörgen Ljung
Och tack för berömmet!
