Medeltida tortyr

Världen över är medeltiden känd som den tidsperiod då de allra hemskaste tortyrredskapen såg dagens ljus för första gången. Törs du läsa den här artikeln?

VARNING! Den här artikeln innehåller detaljerade beskrivningar av tortyr. Det här är inte en artikel för dig som är känslig! Hela texten är saxad och översatt ifrån "Dungeons & Torture" av John McIlwain.                                                    Olika sorters korsfästning.

Av: Ahnna Personlig sida Kontakta             Datum för publicering 2007-10-04

STRAFF I GAMLA TIDER
Från tidernas början har vår historia skuggats av fasansfulla bestraffningar, varav många har delats ut av rättskaffens människor med ärliga intentioner. Några av de allra grövsta tortyrerna har utfärdats i religionens namn.
Den allra berömdaste tortyren, korsfästningen, uppfanns omkring 1000 år f.Kr. och blev snabbt entusiastiskt adopterad av män med makt kring Medelhavet. I sin gryning var korsfästningen inte så mycket mer än en brottsling bunden vid en påle och lämnad att svälta eller törsta ihjäl. Men grymmare idéer var snart i antågande; korset introducerades. Precis som Kristus tvingades fångar att bära sitt kors till avrättningsplatsen, där de spikades upp genom händer och fötter och lämnades sedan att dö en långsam och hemsk död mitt bland damm, hetta och flugor. Romarna reserverade korsfästningarna för slavar, de värsta brottslingarna och kristna.

På 1000-talet e.Kr. ansågs kristna vara ett starkt hot mot etablerade härskare. Inga liv ansågs vara billigare än deras och de hedniska makthavarna kom på otänkbara hemskheter för att hantera dem. Mer lyckosamma martyrer som St. Stephen blev stenade till döds, medan andra blev kastade från klippor eller slagna till oigenkännlighet. De minst tursamma kunde slitas i stycken av vilda djur, doppade i kokande olja, brännas levande inuti tunnor eller kanske smetas in med honung och lämnas att stickas ihjäl av getingar. Försök föreställ dig de sista tankarna hos en person, som enbart på grund av sin tro på Gud, blev bakbunden och upphissad i luften hängandes i anklarna och sedan nersläppt på en grupp vässade störar.

"Rom! En stad full med nackar som väntar på att jag ska hugga dem." (Caligula 12-41 e.Kr.)

 

För Kelterna var det ultimata straffet en bur av trä byggd att likna en av deras gudar. In i denna bur tvingades flera dussin unga fångar, som anklagats för att ha syndat på något sätt. Övervakad av Druidpräster låstes buren och eldar tändes vid "gudens" fötter. Alla i buren torde brännas ihjäl och gudarna skulle uppskatta människornas offer.

 

 

INKVISITIONEN
Inkvisitionen var en institution av terror, som sanktionerats av Romarnas katolska kyrka och som torterade och brände sin väg genom medeltida Europa. En gång förföljdes de för sin religion, men nu förföljde de kristna andra religioner istället. Så tidigt som på 300-talet kunde någon som vågade ifrågasätta etablerade religioner bli avrättad, på grunder som att någon annan hade blivit räddad ifrån fördärv som denne letts in i av den anklagade.

I århundraden var förföljelser ganska ovanliga, men det var oundvikligt att Roms doktrin så småningom skulle ifrågasättas offentligt. Detta skedde i Albi, nära Toulouse i Frankrike, ungefär år 1200. De bosatta i Albi vågade motsätta sig de rika och mäktiga i Roms katolska rike, och detta hotade inte bara Romarna utan även deras allierade eftersom Albi var en rik del av Europa. Det ledde till ett korståg med en stor armé av soldater och riddare som var trogna kyrkan, och dessa svepte över regionen och dödade alla som kom i deras väg - men kättarna flyttade till andra platser och fortsatte ifrågasätta kyrkan. För att vedergälla detta skapade påven Gregorius IX år 1231 begreppet inkvisitionen. Han gav order om att alla kättare skulle fångas och brännas. För att finna och åtala dessa kättare anställdes bland annat munkar från Franciskanerorden. Med ett gyllene kors runt halsen reste de utsände från stad till stad genom hela Europa. Kättarna hade en månad på sig att göra bot och tvingades sedan att be, fasta, betala böter eller skickas på pilgrimsfärd. Därefter började skräcken. Endast två vittnen krävdes för att någon skulle dömas till döden för kätteri av inkvisitionen, och alla (även brottslingar) hördes. Det var således ett utmärkt tillfälle för många att ge tillbaka på en bekant för en gammal orätt.
Rätten försökte sedan få ett erkännande av den anklagade. Ofta användes olika sorters tortyr; man kunde bli bränd med glödande kol, få sina fingrar eller tår krossade eller utsättas för strappado, sträckbänken. Om den anklagade inte erkände men inte kunde frambringa några motbevis för att anklagelsen var falsk, eller om den anklagade på något vis vägrade vara medgörlig så väntade livstid i fängelse eller avrättning. Till och med döda män kunde åtalas och dömas.
Eftersom kyrkan inte tilläts utgjuta blod så lämnades den anklagade i händerna på andra instanser. Oftast brändes de på bål.

"Döda dem alla! Gud känner igen sina egna." (Broder Césaire, Heisterbach kloster.)

Alltför sent upptäckte Rom vilket monster som släppts lös. Påven Clemens V försökte rätta till problemet genom att tillåta att endast en person blev torterad per dag. Inkvisitionen svarade genom att låta den personens tortyr pågå i 24 timmar.

 

 

HÄXJAKTEN
Under den tidiga medeltiden ansågs häxor vara harmlösa gamla gummor, trolldrycksmakare och sierskor. Till och med kyrkan tolererade dem. Men påven Innocentius VIII (1484-1492) ville ändra på det. År 1484 leddes därför inkvisitionen in på ett nytt spår; de klentrogna häxorna. Munkarna ansåg att häxorna bedrev hor med Djävulen, dödade spädbarn och drack deras blod, vanärade korset och att de kunde frambringa demoner med besvärjelser. Det var ingen stor bedrift att övertyga de enkla och skrockfulla bönderna att häxorna låg bakom all olycka som kunde drabba dem. Jakten hade börjat. I ögonblickets hetta var många människor mer än ivriga att anklaga andra för att vara häxor.
Prov som kunde bevisa om en kvinna verkligen var en häxa gick bland annat ut på att hitta en "familjär", en demon som tagit formen av ett djur. (Ofta reptiler och groddjur.) Kvinnan kläddes av och rakades, vilket var en form av förnedring. Därefter bands kvinnan vid en stol i en cell och inkvisitorerna iakttog. Om en insekt, mus eller dylikt närmade sig stolen var det bevis på att kvinnan var häxa - och det hände ju rätt ofta i celler som kryllade av ohyra!
Ett annat prov var att se om kvinnan hade några märken på kroppen. En häxas märke troddes vara något som stod ut, som en bröstvårta ungefär. Djävulens märke tog formen av ett ärr, en leverfläck eller ett födelsemärke, och dessa skulle enligt inkvisitionen inte göra ont eller blöda om man stack en kniv i det. För att utesluta att häxorna gick fria använde inkvisitorerna knivar med blad som försvann in i skaftet. Resultat: ingen reaktion, inget blod - en häxa var funnen!
Om det fortfarande fanns tvivel på om kvinnan verkligen var häxa så ansågs drunkning vara ett säkert kort för att få ett erkännande. Med höger tumme bunden vid vänster stortå kastades den anklagade i en damm; om hon flöt var hon skyldig, men om hon sjönk var hon oskyldig - men död. Man använde också en hävarm för att se om häxorna kunde flyta. Bunden vid ett säte i ena änden av hävarmen blev häxan nersänkt i en damm eller å. Hur många gånger det skedde berodde helt och hållet på personen som kontrollerade hävarmen, men chocken av det kalla vattnet var ofta dödligt, särskilt för äldre kvinnor.

Genom Europa avrättades tusentals oskyldiga kvinnor och bara i Tyskland sägs minst 100 000 påstådda häxor ha bränts på bål, och den senaste avrättningen skedde så sent som 1775.
Mellan 1644 och 1646 slog en misslyckad advokat mynt av häxjakten, Matthew Hopkins. (Även kallad General Witchfinder.) Han påstod att han hade "Djävulens lista med alla häxor i England". Ingen gammal gumma i hela England gick säker, och framförallt inte om hon hade husdjur. Hopkins metod gick ut på att tvinga erkännanden ur kvinnorna med tortyr som sömnbrist, isolering och svält. Lättlurade juryer hängde över 400 kvinnor tack vare Hopkins "bevis". Men så småningom ifrågasattes Hopkins blodtörstiga metoder och vissa påstår att han själv blev anklagade för häxeri och avrättad genom drunkning, medan andra säger att han dog som en snuskigt rik man.

 

 

OFFENTLIGA BESTRAFFNINGAR
För mindre allvarliga brott var en tid i strupstocken det vanligaste straffet. Fastlåst i en sådan stock kunde den straffade inte fly undan befolkningens vrede för det brott han eller hon hade begått. Strupstocken erbjöd vanligen en stående eller sittande position, och ibland kunde flera stockar sammanlänkas för att straffa flera personer samtidigt. Folkets känslor kunde uttryckas med allt ifrån ruttna ägg till döda får, även om grövre brott kunde straffas med att få ögongloberna krossade eller att stenas till döds. Strupstocken var därför obeskrivligt mycket mildare.
Förseelser som småstöld straffades oftast genom piskning. Ibland skedde det bakom lyckta dörrar, men oftast offentligt för att ge den straffade tillräckligt med tillfällen att skämmas ordentligt. Bestraffningen var för att föregå med ett exempel, så att andra inte skulle begå samma brott. Dessutom hade offentliga bestraffningar ett väldigt högt underhållningsvärde. Den straffade kläddes av på överkroppen och bunden bakom en vagn, som sedan tog med den straffade genom stadens gator. En piskare följde med hela vägen och delade ut så många rapp med piskan som han hann med.
Att släpas genom staden efter en häst var också ganska vanligt. Ett straff för fylleri var att sättas i en stor tunna med hål för benen, händerna och huvudet. På insidan satt ett otal vassa piggar som skulle lära personen att inte vingla omkring.

 

 

Under medeltiden och renässansen fanns nästan hur många olika bestraffningsmetoder som helst. En stålbur kallad "the scold's bridle" eller "brank" sattes runt en kvinnas huvud, om hon ansågs ha ett för hett temperament eller en för vass tunga. Inuti buren satt en pinne som kvinnan tvingades ha långt in i munnen, vilket hindrade henne från att tala. Kvinnans man kunde sen gå med kvinnan i ett snöre längs gatorna för att hånas offentligt.
Ett par som begått äktenskapsbrott eller annat tvivelaktigt beteende kunde utsättas för en bestraffning kallad "the Skimmington Ride", där de fick sitta rygg mot rygg på en åsna och göras till åtlöje i hela staden.
Brännmärkning skedde också väldigt ofta. Den straffade fick då ett fult ärr på ena handen, vilket för alltid påminde andra om hans brott. Därför kunde det vara nästintill omöjligt för honom att få ett arbete, vilket inte gav honom så många andra valmöjligheter än att fortsätta begå brott.

AVRÄTTNINGAR
Bildligt talat så har människor förlorat huvudet i århundraden. Med tiden blev metoderna mer humana, eftersom korsfästelse och bålbränning ersattes med hängsnaran, yxan och giljotinen. Senare också med elektriska stolen, gaskammaren och giftinjektion.
Grekerna och Romarna var de första som ansåg att halshuggning var det nobla sättet att dö. Idén kom till England med normanderna och i århundradena som följde var det få brittiska rikemansfamiljer som inte förlorade minst en medlem till yxan. Halshuggning skedde vanligen på en förhöjd plattform så att alla skulle kunna se. Halsen placerades på ett block eller en stock och huvudet var skiljt från kroppen - om den straffade var tursam - med ett enda hugg. (Dessvärre var det inte så vanligt, utan det kunde behövas både två och tre hugg.) Det var sed att bödeln visade upp det avhuggna huvudet för folkmassan som såg på, för att eliminera allt tvivel om att avrättningen lyckats. Det var inte ovanligt att huvudena som huggits av sattes på pålar för att visa de straffades öde ännu offentligare.
Hängning ansågs bara passande för de lägsta samhällsklasserna. Sedan Anglosaxiska tider stod den straffade på en stege vid galgen. Fallet blev kort och döden inträdde inte efter en bruten nacke, som annars är tanken med hängning, utan efter en lång och plågsam strypning. På 1600-talet ersattes stegen med en vagn som den straffade blev puttad ifrån, och på 1760-talet introducerades falluckan, vilken ledde till ett längre fall och en kvickare död.
Precis som vid halshuggning var det vanligt att döda kroppar visades upp. Kropparna kunde kedjas eller läggas i stålburar, som sedan hängda på en kulle, vid sidan av vägen eller i andra offentliga miljöer där folk skulle passera dem. Detta för att avskräcka andra från att begå brott. Förrädare blev hängda, kastrerade, uppsprättade, halshuggna och skurna i fyra delar, varpå alla delar sedan hängdes upp för att alla skulle kunna se dem.

 

 

Londons galgbacke hette Tyburn Tree och låg ungefär där Marble Arch står idag. Under senare år kom den att kallas "the triple tree" eftersom den hade tre stockar sammanlänkade så att den fick rum för 24 snaror samtidigt. Hängningar vid Tyburn blev festliga tillställningar med enormt stora folkmassor som kom för att titta. Frasen "go west" kommer av att så många gick västerut från Newgatefängelset till Tyburn.

 

 

Föregångarna till giljotinen kom på Romartiden, där St. Matteus sägs ha avrättats på ett liknande sätt. I Storbritannien fanns en maskin i Halifax, där ett stort yxhuvud i en ram fick många huvuden att rulla i Yorkshire under medeltiden. Men giljotinen som vi känner den uppfanns under franska revolutionen. Dr. Joseph Guillotin introducerade den som en klasslös och human ersättare för grymma straff som t.ex. hjulet, där kroppens alla ben bryts och böjs runt ekrarna i ett stort trähjul, som sedan höjs upp på en påle. Giljotinen testades först på djur, men i april 1792 högg den av sitt första människohuvud. Folkmassan ska ha blivit besvikna på maskinens effektivitet (det gick för snabbt!) och lär ha sjungit "Ge oss tillbaka vår trägalge!"

BERÖMDA INSTRUMENT
Tortyr under medeltiden var helt acceptabelt om det gjordes för att avslöja kättare; fanatiska män kunde gå hur långt som helst för att få ett erkännande. Av alla instrument som användes var sträckbänken den mest omtalade. Den uppfanns någon gång på 1400-talet av en konstapel på Towern i London, och döptes lite lekfullt till "Hertigen av Exeters dotter". Offret bands till händer och fötter vid en bänk och drogs åt två olika håll tills han erkände, eller tills senor töjts ut och ben brutits av.
Ännu hemskare var "Skeffingtons dotter", döpt efter Leonard Skevington, som också kallades Leonard Skeffington. (I Italien är den känd som cicogna.) Det var en metallram som tvingade kroppen till en överdriven fosterposition. Nacken, händerna och anklarna spändes fast i ramen och genom tryck kunde torterarna böja kroppen tills blod flöt från näsan, öronen, händerna och benen. I vissa fall kunde till och med bröstkorgen knäckas.

 

 

Ett enkelt hjälpmedel, men ack så effektivt, var tumskruven. Precis som namnet säger så användes en skruv som drog samman två tandade metallbleck, som ett par käkar. Mellan dessa lades offrets tummar och när skruven vreds krossades de sakta men säkert.

 

 

Den spanska inkvisitionen gjorde tortyren till en konstform. Det kallades att "ställa frågan". De hade två metoder som användes flitigt; den ena var garrucha, som var ett rep som löpte genom en talja i taket. Med händerna bundna bakom ryggen blev offren hissade upp mot taket i handlederna. Ett plötsligt fall på några centimeter räckte för att dra axlarna ur led, och detta upprepades hela vägen ner till golvet. Om inget erkännande kom i alla fall så bands tyngder i offrets fötter, så att fallet blev längre varje gång de släppte efter på repet.
Deras andra metod var escalero. Offret bands vid en stege eller planka som lutades något så att huvudet riktades mot golvet. Rep bands runt offrets armar och ben och pinnar stacks ner i repen, så att de skar in i huden och flisade sig. En järnbit höll upp munnen och näsborrarna pluggades på lämpligt sätt, och därefter sattes en bit lintyg över munnen. När de hällde vatten på tyget sjönk det långsamt in i munnen och offret försökte naturligtvis svälja, vilket var omöjligt.
Hovmän och hovdamer som vägrade erkänna sina brott bands och pressades med tunga vikter. 1735 lades en man från Nottingham under dessa vikter men envisades med att inte erkänna, och till slut krossades han till döds. Senare kom det fram att han hade varit dövstum.

Påven lagstadgade att inkvisitorerna inte fick upprepa tortyr som delats ut. Men det fanns ingen lag som sa att tortyren inte fick fortsätta! Inkvisitorerna förlängde därför varje enskilt tillfälle, och innan lagen om "en person per dag" kom så kunde de tortera samma person i flera dagar om det var nödvändigt för att få ett erkännande.
Nicolaus Eymeric, som var Stor-inkvisitor vid Aragon, använde sig av samma procedur med varje påstådd kättare, för att tortyren skulle ha maximal effekt;
1. Hot om tortyr.
2. Bli ledd till tortyrkammaren och bli visad de olika instrumenten och dess funktioner.
3. Avklädning och förberedelser för tortyr.
4. Bli bunden vid instrumentet som skulle användas.
5. Den faktiska tortyren.

 

 

TOWERN I LONDON
Towern byggdes av William Erövraren och blev rätt omgående Englands statsfängelse. Dit fördes alla som, enligt monarken, gjort sig skyldiga till högförräderi eller på annat sätt sågs som ett hot mot landets säkerhet. Långt ifrån alla som hamnade i Towern dömdes till bröd och vatten; många rika fångar bodde där ganska komfortabelt. Henry Percy, nionde jarlen av Northumberland, fängslad 1606-1611, hade egen kock och spenderade pengar på kläder och andra rikemansnöjen. Han ska ha vägrat bo i de första två cellerna han erbjöds på grund av att de saknade skugga! För fångar av lägre status fanns skugga så att det räckte och blev över. De flesta fängelsehålorna låg under marknivån, små och fuktiga och sällan med fönster.
Towern hade två isoleringsceller, vilka borde ha satt skräck i de flesta syndare. Cellen som kallades "Little Ease" var så liten - bara 45 cm bred, 120 cm hög och 60 cm djup - att man varken kunde stå eller ligga i den. Guy Fawkes ska ha spenderat 50 dagar i den vid ett tillfälle.
Den andra cellen talar för sig själv; den kallades "fängelsehålan bland råttorna". Det var egentligen en grotta 6 meter ner i marken utan ljuskälla, dit råttorna tog sin tillflykt vid varje högvatten.
Tortyr var inte så vanligt i Towern som det kanske kan tänkas, men många utsattes för lidande i det Vita Tornet. Sir William Waad arbetade inom rättsväsendet i Towern 1605-1613 och han var en entusiastisk användare av många olika tortyrredskap. Bland de olyckliga som föll i hans händer var Guy Fawkes, som knappt kunde skriva under sitt erkännande när tortyren var över. Nicholas Owen, som ordnat gömställen åt Jesuitpräster, hängdes i tummarna och hotades med sträckbänken, varpå Sir Waad påstod att han tog sitt eget liv med en slö kniv. Men andra visste bättre. Sir Thomas Overbury (död 1613) förgiftades under lång tid av Sir Waads efterträdare. Hans kropp, som beskrevs som "alldeles missbildad med variga sår" begravdes i the Tower Chapel.
Många av Towerns berömda fångar mötte sin död i det Gröna Tornet. Det var reserverat för stora namn som Anne Boleyn och Lady Jane Grey, och Tower Hill var reserverat för avrättningar av såna som hertigen av Monmouth och William Wentworth, jarlen av Strafford, som troddes erbjuda ett offentligt spektakel. En målning av Wentworths avrättning visar tusentals åskådare.

John Gerard, en jesuitpräst, slogs i bojor och hängdes i händerna i timtal. Han skrev sedan: "Allt blod i min kropp rusade till mina händer och jag var övertygad om att jag blödde kraftigt från fingertopparna och varenda por i min hud."

ÄRANS PRIS
Många av de stora namnen har slutat sina dagar i fångenskap och dött antingen av andra mördares händer eller genom ett möte med en bödel.

 

 

William Wallace (1272-1305)
Edward I hade skämt ut Skottland och tvingat John Balliol att svära in sitt land i allians med den engelska kungen. 1297 trädde William Wallace fram som ledare över skottarna och de vann en stor seger över engelsmännen vid Stirling Bridge. Han tog sig titeln Väktare över Skottland men blev besegrad vid Falkirk 1298 och tvingades gömma sig i sju år. 1305 togs han till fånga och fördes till London för att ställas inför rätta. Han fälldes och avrättades, blev kastrerad, uppsprättad och delad i fyra delar, som skickades till Newcastle, Berwick, Stirling och Perth.

 

 

Mary Stuart (1552-1587)
Som katolsk drottning i ett land där befolkningen var protestanter skaffade hon sig många fiender, men det var ändå hennes två ogenomtänkta äktenskap som gjorde henne mest impopulär. 1568 tvingades hon förlita sig till den protestantiska drottningen Elizabeth I's nåd. På grund av hotet som Elizabeth ansåg att Mary Stuart var mot det brittiska styret så såg hon ingen annan väg än att fängsla sin skotska kusin. Flera försök att störta Englands drottning verkade ha Mary Stuart i fokus och därför skrev Elizabeth under hennes dödsdom 1587. Mary Stuart klädde sig i sina finaste kläder inför avrättningen och hon halshöggs i den stora salen vid Fotheringhay Castle i Northamptonshire. När bödeln höll upp hennes avhuggna huvud sägs det att en knähund kröp ut under kjolen på hennes klänning.

Prinsarna i Towern (döda 1483)
Rickard av Gloucester var en trogen yngre bror till Edward IV. Men när Edward dog en ung död 1483 ansåg Rickard att tronen tillhörde honom. Men Edwards två söner stod i hans väg; tolvårige Edward V och hans yngre bror hertigen av York. Rickard fick i uppdrag att ledsaga pojkarna till dess att de blev vuxna, men han tog dem istället till Towern i London. Efter några veckor försvann pojkarna och det var inte förrän på sin dödsbädd som Rickard erkände att pojkarna blev mördade i sömnen av en korrupt fångvaktare och en tjänare till en av adelsmännen i Rickards hov.

Din artikel var bra, men jag tycker ändå att det finns en del som fattas i den, varför jag kompletterar en aning här.

Du nämnde att den spanska inkvisitionen använde en metod vid namn "escalero", men som även kan översättas med vattentortyr. Vilken effekt denna har nämndes inte detta. Någon som spänns fast på det här sättet och tvingas dricka stora mängder vatten  på det här sättet kommer efter ett tag att känna som om denna drunknar, vilket inte torde vara en helt angenäm upplevelse.

Du skrev även om strupstock(?) såvitt jag vet finns inte detta begrepp, det finns dock ett begrepp som heter stupstock. Detta är den stock som någon som ska bli avrättad lägger huvudet på. Detta gäller både vid giljotin eller när någon bödel ska hugga huvudet av den dömde. Begreppet jag tror du letade efter var förmodligen "stock" eller eventuellt "skamstock". Stocken eller skampålen blev de dömda fästa i för att sedan få skämmas och för all del så att andra slog på dem eller kastade äckliga saker på dem.

När vi sedan ändå är inne på bestraffningsmetoder vill jag fortsätta med till exempel gatlopp. I gatlopp sprang offret med ryggen bar mellan rader av folk som bar på spön. Alla skulle då slå den dömde. Om man inte slog tillräckligt hårt riskerade man själv att straffas. Beroende på hur många gånger (eller varv) man fick springa gatloppet kunde det betraktas från "bara" straff till en dödsdom.

Något du även glömt nämna är rådbråkning. Vid rådbråkning placerades den dömde på ett hjul och fick därefter sina lemmar krossade sakta men säkert. En tämligen långsam och plågsam död. Tillsammans med rådbråkning brukade fångar även dömas till stegling. Stegling har du nämnt, men inte som begrepp. Vid stegling styckas kroppen (efter döden) och sedan spikas kroppsdelar upp i avskräckande syfte. Det hände att kroppen styckades i många delar och spikades upp på flera platser.

Jag vill även göra ett komplement med ett tortyrredskap som kallas "spanska stöveln". Med denna pressade man ihop ett ben så att benen krossades och märgen rann ut. (se wikipedia för mer information).

Till sist vill jag även göra något tillägg med tortyrredskap. Många har säkert hört talas om järnjungfrun, och tror att denna var flitigt använd. Dock så finns det bara belägg på att en sådan ska ha funnits i ett exemplar i Nürnberg, och även om det var ett plågsamt sätt att dö eller torteras, så var det knappast särskilt vanligt.

Kom förresten på en sak som inte heller framgick. Som du skrev ansågs halshuggning som ett "finare" sätt att dö. Det var dock "bättre" att bli få huvudet avhugget med ett svärd än med en yxa, då detta ansågs bättre och värdigare.

#1 Läs de första raderna igen, texten är översatt från en bok som heter "Dungeons & Torture". Självklart finns det fler tortyrmetoder, men de som tas upp här är bara de som stod med i boken. Så jag har inte glömt, jag har bara utgått ifrån boken.

Så vitt jag förstått (efter "alla år") så är stupstocken och strupstocken bara två ord för samma sak. Och jag försökte hitta ett ord som översätter engelskans "pillory", men det enda jag hittade var "strupstock". Jag har hört andra säga både strupstock och stupstock och det kan förstås röra sig om en missuppfattning, men när det stod strupstock (med R) när jag sökte på "pillory" så använde jag den stavningen. Shit the same, jag tror att bilden visar vad som menas.

I engelskan finns också ordet "stocks" som är den sittande varianten av samma redskap, där fötterna och ibland händerna spändes fast istället för händerna och huvudet. På svenska kallad "stocken".

Just det - "escalero" betyder "stege" och kommer utav stegen som offret spändes fast på. (Kan också vara en planka, men från början var det en stege.) Nåt svenskt namn har jag inte hört, men "vattentortyr" kan vara så mycket mer än bara "escalero".

Kinesisk vattentortyr går t.ex. ut på att en person spänns fast och får utstå ett konstant droppande av vatten på pannan, cirka en droppe per sekund. Inte så smärtsamt, men tydligen en orsak till galenskap. (Tänk själv att ha det där droppandet på pannan timme ut och timme in...)

Om man inte avbryter "escalero" relativt omgående så dör offret obönhörligen genom drunkning, eftersom vattnet inte kan ta vägen någon annanstans än ner i lungorna.

Har hört om den där kinesiska vattentortyren också. Men den har väl använts på ganska många fler ställen än bara i kina.

Ett annat effektivt tortyrmedel är att helt enkelt låta folk inte få någon sömn. Låta dem vara vakna konstant, och slå dem tills de vaknar om de somnar. Folk blir ganska konstiga av det också.

Och om man nu ska dra in det österländska så finns ju alla de här "roligheterna" man kan göra  med bambu. Dels bara låta det växa genom benen och kroppen, men även att placera det vid rectum och sedan låta det snabbväxande bambut växa in genom kroppen tills man dör. Inte helt mysigt.

Måste ju även nämna det trevliga sättet att skära uppfolk i ryggen ungefär vid skulderbladen där de inte når. Sedan placerar man kackerlacksägg där och syr ihop. Efter några dagar har larverna kommit ut.. och sedan kackerlackorna.. Smärtan lär vara tämligen stor när man känner kackerlackor krypa innanför och äta av en.

#5 Jag tror säkert att den kinesiska vattentortyren har använts på andra platser också, men av namnet att döma lär den har sitt ursprung i Kina, eller? (Nån som vet nåt annat?)

Eftersom du fortsätter fylla i listan på alla hemska saker man kan göra med människor så får väl inte jag vara sämre; de här tortyrmetoderna används fortfarande, bland annat inom det militära i olika delar av världen. Men frågar du tror jag inte att någon skulle erkänna det.

VARNING! Läs INTE det här om du är känslig! Läs ingenting i den här tråden, egentligen.

- Dra loss naglarna, en efter en. (Ja, både på fingrar och tår.)
- Sticka in en knivsudd under en nagel och vrida till så nageln spricker samtidigt som kniven skär ner i nagelbädden.
- Fila ner en tand och peta med valfritt instrument på tandpulpan.
- Tvångsmata med glödande kål eller taggtråd.
- Införa glödande kol eller taggtråd i rektum.
- "Bena ur" en hand eller fot på liknande sätt som man benar ur fisk. (Det går. Och svimmar offret så är det bara att vänta och upprepa när offret vaknar igen.)

 Börjar fundera på om den här tråden anses som för stötande för att få ligga kvar...?

Funderar för övrigt på om "stupstock" och "strupstock" är dialektalt? Alltså olika sätt att säga samma sak i olika landsändar?

Annars är kanske "skampåle" ett bra samlingsnamn?

*flinar*

Jag gillar tråden..... Men du bör kanske understryka tidigare i och tydlgiare att tråden inte är till för känsliga själar?

En avrättnignsmetod som jag själv har fastnat för är Blod örn, den har många namn men går ut på samma sak.

Man skär upp huden på bröstkorgen (eller på ryggen), för in ett rep mellan några revben, knyter fast repet kring revbenen. Fäster andra änden av repet kring något fast, tex ett klipputsprång, en skorsten eller något annat som är högt upp. Sedan knuffar man ut personen från höjden. När repet spänns och tar slut i fallet så fläks bröstkorgen upp och blodet sprutar åt alla håll och kanter.

Finns det verkligen några historiska belägg för den här metoden?

Ett annat sätt att tortera med hjälp av folks händer o naglar är ju att sticka in nålar under naglarna.

Tusen snitt är ju också en tortyr/avr'ttningsmetod som går ut på att man skär många små snitt i huden på en människa. Antingen så förblöder personen eller så ger den den info torteraren vill ha. Och om man då ser till att kombinera den här metoden vid andra nämda och personen tvingas röra på sig så kommer ju såren att spricka upp så fort han rör sig.

 Spiktunnan 'är en annan variant. En trätunna som man spikat in en massa spik i, sedan placeras offret inuti och man stänger igen tunnan och sedan börjar ma nrulla omkring tunnan... mysigt värre.

 Cheera, tortyrmetod genom vilken man drar i ben, armar eller övriga leder, åt olika håll, till dess musklerna slits sönder, eller åtminstone benen går ur led. Metoden är utvecklad av den indiska polisen i Punjabi. (från wikipedia)

 Falaka är en tortyrmetod där hårda objekt, såsom käppar, batonger, spön etc., slås mot nakna fotsulor. (wiki)

 La Barra, tortyrmetod genom vilken man hänger upp sitt offer hängande fastknuten till arm- och benveck i en påle, så att blodtillförseln upphör till såväl armar som ben. Slutligen upphör även blodtillförseln till huvudet, då man inte längre orkar hålla det upprätt, utan låter det ge vika för tyngdlagarna. (wiki)

 Tumbindning är en tortyrmetod som går ut på att binda ihop tummarna bakom en persons rygg - med den ena armen över huvudet och den andra bakom ryggen - orsakar en olidlig smärta som förvärras för varje andetag. När personen är bunden i den här positionen är det också vanligt att torterarna fortsätter att sparka och slå. (wiki)

 Whirligig var entortyrmetod som tidigare användes i det militära. Offret stängs in i ett slags bur och tvingas stå där i ett tiotal timmar medan buren snurrades runt i hög fart. (wiki)

 Sedan att inte förglömma så är ju våldtäkt en av de mågna tortyrer som kvinnor (och även män) kan bli utsatta för. Det är ju på grund av den ökade risken för våldtäkt som man länge i mågna länder itne velat ha kvinnliga soldater eftersom dessa soldater är mer sårbara ur det syftet...

I dagsläget ahr vi ju många otäcka tortyrmetoder... Både från förr och nu.

 

hmmm.... jagfår itne redigera mitt förra inlägg..... Det skulle itne alls bl ilänkat allt det som blivit länkat... :S

Däremot kom ajg att tänka på en tortyrmetod som också är vidrig. offret tvingas att svälja ett rep med massa knutar på. sedan väntar ma ntills repet kommer ut i andra ändan eller tills man är säker på att repet är långt nere i magen på offret. Sedan rycker man i valfri ände ut repet.... knutarna åsamkar stora skador oavsett i vilken ände man drar. Offret tvingas svälja ner repet med hjälp av en mssa vätska.

att tvinga offret att dricka och äta sin egen avföring coh sitt urin, andras avförign o urin. Tvigna dem att äta giftiga djur, eller halvt ruttnade djur.... i princip allt som är äckligt. Tvinga dem att äta elelr dricka mediciner (förr då öravkok av giftiga växter) osv osv.... 

Shit, vad alla är makabra helt plötsligt!

Det står allra högst upp i artikeln att det inte är en artikel som lämpar sig för känsliga, behöver det bli tydligare?

Hmm.. men vi har ju glömt den där "roliga" där man skär upp magen lite så att tarmarna rinner ut, coh sedan kan man spika fast dessa någonstans och tvinga personen springa.. eller för den delen hoppa ner någonstansifrån. Dock komemr de ju att dö.

Sen kan ju även droppa saker i folks ögon som svider eller gör att ögat fräter sönder. Samma sak med halsen.. hälla i saker och vänta på resultat.

Att dra ut alla tänderna är också tämligen effektivt.

En annan trevlig tortyrmetod är att ge offret narkotika vid jämna tillfällen tills den är beroende.. och sedan slutar man och ser hur de kvider.

Sedan fårman naturligtvis inte heller glömma straff som användes och där man fick olika lemmar avlägsnade.. händer, öron, näsa osv.

Har även för mig att vid "häxproven" så gjorde de många grymma saker mot kvinnornas bröstvårtor..såsom att klippa bort dem eller bränna bort dem.

och så har vi ju avrättningsmetoder där folk läggs i myrstackar eller bland termiter. Ibland insmetade i honung.

Jag satt och fnurlade på "gamla" barnsagor, som Rödluvan t.ex. Där skär jägaren upp vargens mage medan denne sover och fyller buken med stora stenar, syr ihop buken och sedan vaknar vargen, som dör en hemsk död. Jag menar, var kommer såna hemskheter ifrån? Finns det kanske nån koppling till äldre tiders tortyrmetoder?

fanatiskaidiotersomdödarfolkbaraförattdomintetrorpåsammasaker *muttra* Deprimerande nog så finns det hundratals vidriga sätt att straffa folk för att dom tänker själva, och dessutom är dom värsta fallen inte ens dokumenterade,

 (Jag läste 'känslighetsvarningen', och hur tydlig du än är så hindrar det inte migfrån att lägga mig i )

Blessed Be
/Nyxgazer

#13 Visst är det hemskt! Det hemskaste tycker jag är att militärer världen över får lära sig att tortera om det kan hjälpa deras tjänstgöring. Och det finns vissa specialstyrkor som är värre än andra om vi säger så.

En annan hemskhet är att dödsstraff genom t.ex. stening och att lägga personer under tunga vikter fortfarande används i flera länder. Samma med att hugga av händer och fötter som en "påminnelse" för brottet man begått. Och det är helt accepterat i de länder där det sker, för så har det "alltid varit".

Måste bara fråga, angående "Blessed be" - har du sett Robin of Sherwood? Seriens fancommunity på nätet avslutar alltid sina mail och inlägg så, eftersom frasen används i serien.

en lysande art. stånde ovationer från mig!

#15 Tack, men egentligen är det McIlwain som ska ha tack. (Det är ju hans ord alltihop.)

Artikeln är sååå bra att jag genast kopierade den.  Vad jag skall ha den till ??

Jo jag undervisar i kulturhistoria, och skall ha en lektion där vi skall gå in lite närmare på saker under renässans/medeltid. De stora dragen har vi gått igenom.

Men nu skall det bli en lektion i hemskheter. Förvisso har jag talat om tortyr, häxor och annat finurligt som de hade på den tiden, men inte ingående.  Nu skall eleverna få veta exakt vilka metoder och vilka redskap man hade, (tacksam för alla bra bilder).

En av de första häxorna i Sverige hette Elin och kom från Småland. Vilket var den del av Sverige som man hade flest häxprocesser, pga de hade en "mäster Håkan" som var utbildad bödel för just häxeri. Samanlagd dödades ca 300 personer i Sverige varav 80% kvinnor för häxeri eller trolldom.

Vad gör man inte för att roa de små liven i skolan

#7 skulle det inte kunna vara så att den kallades olika namn på olika platser? "Kärt barn har många namn" heter det ju... "Stupstocken" för att man la halsen (strupen) mot den innan bödeln högg av det, och "stupstocken" för att man dog (stupade) på den liksom...

Superbra artikel! Tack så hemskt mycket!

#12 Gamla "barnsagor" var inte alls till för barn från början, utan var dels underhållande historier (med ett ibland sedelärande innehåll), dels en typ av vandringssägner (jämför med våra moderna "råttan i pizzan") för vuxna. Går man bakåt i tiden och läser äldre versioner av våra sagor så är de oftast väldigt hemska. Däremot har de inte med tortyrmetoder att göra, hur hemska de än kan vara. De som är av rödluvan typen, visar att ondskan alltid besegras (på otäcka hemska sätt)...

Hua, vilka hemskheter ni skriver om härinne :o) Men dock väldigt intressant att läsa om. Missade säkert mkt i skolan

 

Bra artikel iaf, ska ögna igenom lite mer saker, när jag ändå är här... Hör asagudarna till den här sajtens intressen också?

Ojoj, ursäkta trådkapningen, jag får helt enkelt leta mig fram

Från svenska källor när man talar om rådbråkning, stegling, bränning på bål var i de flesta fall redan avdödade personer. Men ganska säkert har det tillämpats tidigare medan de var vid liv åtminstone i början.

Ett annat använt  sätt att döda brottslingar var att jordfästa medan de var i livet och då också ett säkert sätt att den inte gick igen.

Bland de lindriga straffen i Sverige var hudstrykning och borttagning av ryggskinnet.

#21 Brr! Otäcka människor, de där medeltidarna...

#20 Hehe, visst seru! Den mörka medeltiden känner väl alla till...  Men ja, asagudarna hör hemma i medeltiden också, i den mån man räknar vikingatiden till medeltiden.

Genrerellt sett brukar man räkna vikingar och asagudar till järnåldern. Medeltiden i Sverige räknas från när landet blir kristet (det är det som kännetäcknar medeltiden i hela Europa, kristendomen) ...

#23 Vi har gått igenom det där förut här på sajten. Vad som räknas som medeltiden i Sverige är inte detsamma som medeltiden i resten av världen. Det finns många som hävdar att medeltiden spänner från år 500 e.Kr. till 1500 e.Kr. men vad var och en anser är medeltiden får stå för honom eller henne. Jag tillåter både vikingar, medeltidare och renässansfantaster här och försöker involvera samtliga tidsåldrar i artiklarna i den mån jag hinner. Skulle det komma en sajt som heter Vikingar.iFokus så skulle det förstås bli aktuellt att slussa alla vikingar vidare dit, men i dagsläget är den här sajten en knutpunkt för samtliga ovan nämnda.

Jag tycker det är jättebra att även vikingar/vendeltid samt renässansare får tillfälle att vara här.

Poängen var ändå den att nordisk medeltid (iom att vikingar utgick från norden) räknas från kristnandet av norden. Jag är väl medveten om att räkningen i övriga europa går från västroms fall (476) till 1066 vad det gäller början av medeltid och från slutet av 1300-talet till 1523 för medeltiden slut. Beroende på var i europa man befinner sig. Oavsett vilken plats man är på så börjar medeltiden med kristnandet, Rom är kristet redan i slutet av 300-talet vilket gör att man där räknar medeltidens början med västroms fall. I olika europeiska länder räknas medeltidens början vid olika tidpunkt. Men vad som är gemensamt för tidpunkterna i länderna är kristendomens införande. Alltså, brukar man generellt sett säga att vikingar inte tillhör medeltiden då de inte har den kristna tron.

Sedan är det som sagt jättebra att intilliggande perioder får plats i det här forumet. (och eftersom jag är ny så har jag inte sett att ni tidigare gått igenom detta, halshugg mig inte för det är du snäll)

Jag halshugger ingen, bara förklarar att ämnet har berörts tidigare.  Det var en Vikingar.iFokus på gång ett tag, men det föll om intet, så tills det återupptas av berörd person så får vikingarna också vara här och diskutera sitt. Samma med renässansen, som också började under lite olika årtal beroende på var i världen man befann sig. Det finns ingen Renässans.iFokus än så länge, så därför får de som är intresserade av det gärna komma hit också. (Så man kan säga att det här forumet sträcker sig fram till Elizabeth I's död 1603, cirkus.)

Hursomhelst så diskuterar vi inte t.ex. hela romartiden här, men i den mån som romarna har påverkat händelser inom det som kan kännetecknas som medeltiden så kan det givetvis diskuteras. Samma med t.ex. Egyptierna, som inte hör hemma i medeltiden förutom när man börjar titta på hur man på medeltiden såg på egyptiernas konst, pyramider, skatter, etc. Alltså, i korthet, kan man hoppa rätt friskt i tidslinjen här på sajten, så länge man anknyter sitt ämne till någon form av medeltid eller renässans.

Det var inte en helt ny artikel det här, men väldigt intressant intressant läsning!

Själv bor jag i Visby och har hela sommaren guidat människor upp till Nordens bäst bevarade galge! Den består av tre stenpelare byggda under 1200talet då man med hjälp av stockar som låg mellan pelarna hängde folk där. Under 1600talet (tror man) byggdes en låg stenmur som nu binder samman pelarna, troligtvis för att kunna lägga på ett trädeck. Under den tiden blev nämligen halshuggning mer vanligt iom att det sågs som mer "humant", men avrättningarna var fortfarande tillställningar som sågs av många. I sverige var de låga stupstockarna vanligast och med en sån är det svårt att se avrättningen och därav teorin om ett trädeck.

Något som talar emot teorin om upphöjd avrättning är att man under de två senaste somrarnas utgrävningar innanför galgens murar hittat stora mängder ben från begravda människor (Efter den första grävningen konstaterade man ett minsta antal individer som 30, men troligen fler, iår uppkom mer). De flesta är avrättade som mer eller mindre slängts ner i den tunna jordmånen (som mest kanske 70-100cm jord bestående mest av småsten), men man har även hittat två svårförklarade kristna kistbegravningar. Även ben från ett ca femmårigt barn har hittats, men man har svårt att tro att barnet ska ha avrättats.

 

Om ni är i Visby ska ni absolut ta er till galgen och titta, det är en fantastisk plats med underbar utsikt. Förhoppningsvis ska det snart komma upp info på plats om platsens historia.

Den ligger på norra sidan av staden, kanske jag ska nämna :)

#27 Vad häftigt! Gamla mysterier är ju väldigt intessanta och det finns naturligtvis många teorier kring vad som kan ha hänt på galgberget under alla år som de användes.

Men de där tre pelarna, är de inte använda på samma sätt som t.ex. Tyburn Tree, alltså att det var trästockar mellan pelarna så att man kunde hänga fler personer samtidigt?

#28

Jo precis, det har funnits ett antal galgar av det här slaget i Europa, men det här är den enda som är så välbevarad om jag inte minns helt fel :)

Örk... Kom att tänka på ett ordspråk..

"Den som skådat människans grymhet blir djurvän"

Det ligger något i det...

 

Den här ska jag använda till min medeltidsberättelse. Ska ha en del att bjuda på!

TACK!

Usch.