Annons:
Etikettliv-leverne
Läst 6405 ggr
Kim Hökerud
2013-06-23 12:25

Tatueringar under Medeltiden

Jag skulle vilja klargöra en del saker rörande tatueringar under medeltiden och de rådande teorier som cirkulerar.

Rådande föreställningar gör gällande att kristendomen trängde bort den barbariska seden att tatuera, detta är delvis sant. Den referens man oftast tar upp är ett stycke ur Leviticus; Helighetslagarna, i tredje Moseboken, "I skolen icke bära något märke på eder kropp öfver en dödan; eller skrifwa bokstäfwer på eder; ty jag är HERren."

Moseaböckerna gavs till Moses under Judarnas uttåg från Egypten, dessa helighetsklagar är utformade för att det Judiska folket ska kunna särskilja sig från de folk som fanns runt dem. Många följer dem fortfarande. Men det är regler givna till det Judiska folket, inte anammade av de kristna som följde efter. Andra spännande regler som vi finner i Leviticus är sådana som förbudet mot att ansa sitt skägg, äta skaldjur eller röra resterna av en död gris. Inget som berör oss alltså.

Däremot rapporterade en påvlig legat år 786 om tatueringarna bland medlemmar bland en kyrklig församling i Northumbria. Påvens svar var att "injury of staining(tincturae injuriam) they condemn if done för the purpose of pagan superstition, but were prepared to allow if undergone for the sake of Christ." Det var alltså helt ok att tatuera sig om det rörde sig om kristna markeringar.

Jag tror inte att det finns så många som kan förneka att BritaniScotti och Picti bland kelterna , samt de Skandinaviska Ruserna, tatuerade sig; den arabiska resenären Ibn Fadlan som år 922 stötte på Ruserna, han beskriver tatueringar från fingernaglarna till halsen med mörkblå eller gröna mönster som liknar träd eller andra figurer. Dessa Ruser brukar identifieras med nordiska handelsresande vilket gör det till en tidig ögonvittnesskildring av vikingar.

Med tanke på att Litauen inte kristnades förrän 1387 så borde dessa kulturer funnits kvar bland de stammarna åtminstone fram till kristnandet.

I Aposteln Pauls brev(I Bibeln), Galatians 6.17, kan vi läsa att "…(han) bär Jesus märke tatuerad [stigmata] på (sin) kropp". 'Stigma är ursprungligen Grekiskt, och det användes i Grekland om flera saker utöver tatuering, men när Romarna tog över bruket så användes det nästan uteslutande till att beskriva den processen med vilken man märkte soldater och slavar för att beteckna ägandeskap.

Pilgrimer och Korsfarare tatuerade sig i Jerusalem under Korstågen. Det fanns Koptisksa präster som utförde de här tatueringarna och man använde sig tom av 'mallar' at ihopsatta nålar för att göra tatueringen så precis som möjligt. Vidare så finns det ett ögonvittne till proceduren år 1615 av en Engelsk vandringsman. Han skriver: "They use to mark the Arms of Pilgrims, with the names of Jesus, Maria, Ierusalem, Betlehem, the Ierusalem Crosse, and other sundry characters."

Under Mongolernas invasion av Ungern och de Ungerskinvaderade områdena av Bosnien år 1241 började man tatuera sina barn med kristliga symboler:

Bosniska katolska kroater tatuerade sina händer och andra synliga delar av kroppen med kristna symboler (vanligtvis med ett litet kors), såsom panna, kinder, handled, eller nedanför halsen. Detta kan ses även idag, inte bara i Bosnien och Bland bosniska kroatiska kvinnor som bor utomlands.

Heinrich Cornelius Agrippa skriver i 'De occulta philosophia libri tres' om "markings and carvings in the flesh" för att tygla de naturliga och demoniska krafter som utgår ifrån gud. Agrippa verkade under början av 1500-talet, och drog tog mycket av sina läror från Tempelherreordern, som blev slutligt förintad år 1314.

Jag har tagit upp många av de saker jag tycker är av vikt för synen på medeltida tatueringar. Jag har undvikit att ge mig in på Antiken och Renässansen för att inte bli för långrandig. Det finns mycket att säga om tatueringar under dessa epoker också, tillsammans med inuiter, ötzi, Amerikanska indianer i både syd och nord, indier, maoritier, de asiatiska folken(inte minst japan) och samtliga länders seder när det gäller rättsliga processer och märkningen av fångar runt om i världen. Och så får vi ju inte glömma Sumer; civilisationens vagga.

Jag har heller inte tagit upp perspektivet om Living History och min syn på vad jag tycker att man bör visa upp för världen när man väljer att gestalta en period eller ett folk, men det tas upp på annat håll har jag sett.

Vänligen

Kim Hökerud

Annons:
LinaN
2013-06-23 12:45
#1

Mer intresserad av fynd och bilder på tatueringar från vikingatida 400-1100-tal. Eller är detta försvunnet helt? Kanske nån moss-man återfunnits med tatueringar. Jag är alldeles för lat och saknar kunskapen att slå i böcker och faximiler för att hitta mer om saken. Men du verkar ju ha lite koll på den biten.

Vad som gestaltas och inte är väl upp till var och en. Själv är jag av meningen att går man omkring med en stor blå smurf på benet på en marknad eller annan reenacment-situation så bör man täcka över den. Inte alla gör det men många gör det.

Finns vissa tatuerare som knackar på marknader, senast ifjol så vart en man på plats i foteviken och tatuerade. Visst hade han svarta skyddshandskar på sig och nålarna vart förpackade i engångsförpackningar, men i vissa kulturer var ju nålarna endast använda till en person, och de brändes eller grävdes sedan ner tillsammans med de trasor som man torkade bort blodet med under själva processen (bla hos Maori-folket). Men han gjorde vad han kunde för att hålla det sanitärt och säkert för både sig själv och mottagaren av tatueringen.

själv bär jag stolt mina tre, och fler kommer det bli. en bindruna på handleden, en ginfaxe på armen och ett sammansatt mönster av solkors/svastika och springande hund-mönster på benet. För mig har det varit viktig att mina tatueringar ska spegla min personlighet, mina tankar, värderingar och min tro och mitt liv som reenactor/nörd. Nästa planerade gaddning blir hugin och munin, sen någon gång i framtiden kommer det troligtvis även bli en tolkning av yggdrasil på ryggen. Men var sak har sin tid.

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

LisaLisa
2013-06-23 18:10
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#2

Denna pryder min vad (Hugin och Munin) ocj jag visar stolt uppden när jag kan!

LisaLisa
2013-06-23 18:11
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#3

Och denna har jag på min handled (Freja)

LinaN
2013-06-23 21:53
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#4

Inte världens bästa, men det är den jag hitta. Den bindrunan jag har på handleden. Tovning på G ^^

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

LisaLisa
2013-06-24 15:06
#5

Oh, fint med bindruna! Jag har själv gjort en som jag skulle vilja ha, men tvekar lite av olika anledningar.. Förlåt för OT!

LinaN
2013-06-24 15:23
#6

#5 tvekar man så ska man inte, så enkelt är det :)

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Annons:
Upp till toppen
Annons: