Liv & leverne

Frey och Freya

2007-11-17 20:07 #0 av: Ahnna

Här kommer en artikel om fruktbarhetsgudarna i den fornnordiska mytologin, deras förhållande till varandra och människorna som dyrkade dem. Ett varningens ord till känsliga läsare; artikeln innehåller ett vuxet språk.

INLEDNING
Jag kommer i denna text undersöka hur fruktbarhetsgudarna, främst Frey och Freya, i den fornnordiska religionen framställs i mytologin samt till viss del även hur kulten runt dem såg ut. För att arbetet ska falla inom kursens ramar har jag valt att främst fokusera på de sexuella aspekterna av dessa gudar, det bör dock kanske poängteras att det finns enormt mycket mer att säga om dem än det jag har valt att ta upp. Jag kommer också att resonera om min studie av de fornnordiska fruktbarhetsgudarna utifrån Michel Foucaults arbete om sexualitetens historia.

      Freja av J. Penrose 1890.
                         "Freja" av J. Penrose 1890.

 

 

Av: Caroline Lindgren

 

Datum för publicering

  • 2007-11-17
En begränsning med min metod är att Foucaults studie handlar om riktiga människor och deras sexualitet medan jag i första hand studerat mytologiska gestalter och deras sexualitet. Jag tror dock att myterna om de fornnordiska gudarna kan säga något om de människor som dyrkade dem. Gudarna framställs som mycket mänskliga och människorna i det vikingatida norden identifierade sig med sina gudar. Dessutom är det ju de religiösa människorna som upprätthåller religionens mytologi. Om inte annat så kan mitt resonemang åtminstone ge en bild av hur människorna bakom de texter som Foucault studerat skulle ha sett på nordborna och deras gudsbild.

Jag inleder detta arbete med en mycket kort presentation av det fornnordiska samhället, för att ge läsaren en bakgrund till den kultur där de studerade gudarna dyrkades. Utifrån samma syfte ger jag sedan en bild av hur man såg på gudarna i allmänhet samt hur relationen mellan människorna och gudarna såg ut. Sedan övergår jag till att presentera huvudpersonerna i denna studie, dvs. fruktbarhetsgudarna, först som grupp och sedan Frey och Freya som individer. Sedan kommer jag in på en, enligt mig, fascinerande sida hos dessa fruktbarhetsgudar. Nämligen den att de utövade incest. Slutligen redogör jag för Foucaults resonemang och relaterar det till den fornnordiska religionen.

 

VIKINGATIDENS SAMHÄLLE
Vikingatidens samhälle var ett ättsamhälle, att tillhöra ättens fast sammanhållna kollektiv var ett villkor för människans existens och överlevnad. Förutom den rättslösa gruppen trälar var det endast de fredslösa som stod utanför denna gemenskap. Endast som en medlem i släkten ägde den enskilde ställning och makt. En isolerad individ var i princip dömd till undergång. En konsekvens av denna samhällsform var blodshämden, kravet att skydda och hämnas sina egna. [1]

Samhället vilade också på en religiös grund. Den sociala gemenskapen utgjorde en församling för kultutövandet. Rituella handlingar följde individen genom livet och inramade de olika livsstadierna. På samma sätt markerades årets olika stadier genom kultiska högtider. [2]

Men även ett samhälle som bygger på solidaritet inom släkten måste, för att kunna fungera, sammanhållas av en rättsordning som går utöver släktbanden. Även denna vidare, för hela samhället gällande rättsordning var religiöst förankrad. Det var ytterst gudarna som vakade över den rättsliga och sociala ordningen, över att lag och rätt respekterades och upprätthölls. Det intima sambandet mellan rättsystem och religion tog sig bl.a. uttryck i att rättskipningen utfördes på en plats med religiös helgd och som stod under gudarnas direkta beskydd. [3]

Ett centralt begrep för den fornnordiska samhällsuppfattningen är friðr (fred). Med detta avsågs ett idealt samhällstillstånd, då lag rådde okränkt och den lagliga ordningen skänkte skydd och trygghet. Begreppets tonvikt lades vid samhällets inre förhållanden men det syftade också till skydd mot yttre fiender. Det var härskarens ansvar att sörja för fredens bestånd. Fredsbegreppet inneslöt också en materiell aspekt vilken framgår av uttrycket ár ok friðr (god årsväxt och fred). Uttrycket speglar synen på den fullkomliga samhällslyckan, social trygghet i samband med materiellt välstånd. [4]

GUDARNA OCH MÄNNISKORNAS RELATION TILL DEM
Den fornnordiska religionen var polyteistisk. Den innefattade många gudar och naturväsen.

Man såg gudarna såsom de beskrevs i myterna. De var personliga, existerande väsen och de tycks ha varit en naturlig del av människornas liv. Människorna var beroende av gudarna då dessa ansågs skänka lycka i strid, god årsväxt och annat som var nödvändigt för människornas välstånd. Individen föredrog oftast en gud och ofta följde denna gud släkten. Kungar och hövdingar dyrkade vanligtvis Oden, då han var kung i gudaförsamlingen. Tor var den gud som vikingatidens krigare kunde identifiera sig med och bönderna vände sig vanligen till fruktbarhetsguden Frey. Det var med andra ord den gud som var lättast att identifiera sig med som man föredrog. Detta hindrade dock inte att man vid specifika tillfällen riktade sina böner och offer till andra gudar. T.ex. ansågs Frigg och Freya ge hjälp vid förlossningar och Njord kunde ge god fiskelycka och handel. Identifikationen med gudarna underlättades av att de framställdes som mycket mänskliga med goda och dåliga sidor och med diverse problem och intriger som de var tvungna att lösa. De ansågs inte heller vara odödliga eller osårbara, utan även gudarna var underställda ödet och skulle liksom jorden och människorna gå under vid Ragnarök. [5] På så sätt är de inte upphöjda och allsmäktiga på samma sätt som t.ex. kristendomens gud.

VANER
Inom fornnordisk religion kan man urskilja två stora gudagrupper - asar och vaner. De flesta av gudarna tillhör asarna, t.ex. Oden, Tor och Balder. Om asarna finns mycket intressant att berätta men då jag i detta arbete främst ska behandla vanerna går jag direkt över till att beskriva denna grupp.

Vanerna är relativt lätta att gemensamt karaktärisera, de var typiska fruktbarhetsgudar. Ordet vaner är besläktat med den romerska kärleksgudinnan Venus namn och med det fornnordiska ordet vanah som betyder åtrå. Deras verksamhetsområde var i hög grad kopplat till sexualiteten och de åkallades vid bröllop, förlossningar, kreaturens parning samt vid sådd och skörd. Men de rådde också över sjöfart och fiske samt över väder och vind. De vaner som kom att leva med asarna var Njord och hans barn Frey och Freya. Enligt myten kom de till asarna genom att de gavs som gisslan vid fredslutet efter ett stort krig mellan asar och vaner. Anledningen till kriget är okänd. [6] I Nordiska kungasagor skildrar Snorre Sturlason kriget på följande sätt;

"Oden angrep vanerna med en här, men de var väl förberedda och värnade sitt land väl och båda vann segrar. De härjade i varandras länder och gjorde stor skada. Men när båda sidor tröttnade höll de ett fredsamtal och slöt fred och bytte gisslan. Vanerna lämnade några av sina främsta män, den mäktige Njord och hans son Frey och asarna gav i utbyte den som hette Höne och sade att han var ett gott hövdingaämne. Med honom sände asarna den som hette Mimer." [7]

Denna myt syftar förmodligen till att säga något om konflikter och deras lösning. Asarna och vanerna representerar i striden två olika samhällsklasser. Asarna ska då ses som ett härskarskikt av präster och krigare och vanerna som bönder. Myten fokuserar på fredslutet snarare än striden och ingen av parterna tycks egentligen segra. Poängen är att fred skipas genom att asar (härskare) och vaner (bönder) integreras med varandra. Detta symboliserar det idealtillstånd som borde råda i människornas samhälle. [8]

Under den fornnordiska religionens sista fas var asar den vanliga benämningen på gudarna och även Njord, Frey och Freya räknas till dessa. De levde bland asarna och smälte på så sätt ihop med dem. [9]

FREY
Namnet Frey har betydelsen herre eller härskare. Frey är den gud som främst råder över god årsväxt och fred. Ordet fred hör samman med ordet fría med betydelsen älska. Begreppet fred är därmed intimt kopplat till fruktbarheten och syftar på den tid då man avhåller sig från krigiska handlingar för att istället ägna sig åt kärlek, fortplantning och sådd. [10]

I myterna framställs också Frey som en gud som hellre älskar än krigar. Ett tydligt exempel på detta utgör Sången om Skirner som handlar om Freys frieri till sin blivande maka Gärd. Sången inleds med att Frey en dag sitter och tittar ut över alla världar och får i underjorden syn på den vackra mön Gärd, dotter till jätten Gymer. Han blir våldsamt förälskad men inser att ett äktenskap med en jättinna i princip är omöjligt. Frey blir mycket deprimerad men när de andra gudarna får reda på vad som ligger bakom Freys depression ger de sitt samtycke till ett äktenskap. Freys tjänare Skirner sänds för att framföra frieriet, ett mycket farligt uppdrag för vilket Frey ger honom sitt svärd "som kan sviga sig självt". Gärd är till en början mycket motvillig trots att hon erbjuds stora rikedomar men accepterar sedan frieriet då Skirner hotar att utöva svart magi mot henne. Hon går då med på att möta Frey i lunden Barre nio nätter senare för att förenas i kärlek med honom. Freys starka åtrå och längtan efter Gärd uttrycks i sångens sista vers då Frey fått budet att han måste vänta i nio nätter;

Frej sade:
Lång är en natt,
långa äro två,
hur kan under tre jag
tråna?

Ofta en månad
mig mindre tycktes
än halva denna natt av
nöd. [11]

Att Frey ger bort sitt svärd för att få kvinnan han åtrår bevisar att han hellre ägnar sig åt kärlek än krig. Detta kommer dock få ödesdigra konsekvenser då hans avsaknad av svärdet leder till hans död vid Ragnarök. [12]I Loketrätan hånas han också av Loke för att han givit bort sitt svärd;

Loke sade:
Med guld du köpte dig
Gymers dotter
Och sålde så ditt svärd,

Men när Muspells söner
Över Mörkskog rida,
Vad vapen värjer dig då,
Usling? [13]

Giftermålet mellan Frey och Gärd har tolkats som en förening mellan fruktbarhets-/himmelsguden och jordens gudinna. Myten skildrar enligt denna tolkning hur Gärd, sädesåkerns gudinna, hämtas upp ur underjorden för att genom ett heligt bröllop förenas med vegetationens och himlaljusets gud. Platsen för föreningen Barre har då tolkats som en sädesåker. [14]

Kulten runt Frey innehöll ofta inslag med sexuella anspelningar. Han avbildades ofta, vilket är vanligt för fruktbarhetsgudar, med en mycket stor, rest manslem. Han dyrkades även genom stora s.k fallosstenar. Manslemmen och fallosstenarna syftar då på hans verksamhetsområde, dvs. fruktbarheten. En rituell handling, riktad till Frey, som innehåller mycket obscena inslag kallades völsetåten. Denna rit utfördes i samband med att gårdens hingst slaktades. I en av berättelserna i Flateyarbók har en rit av detta slag skildrats. Hästen slaktades rituellt och sonen skar av hästens lem. Sedan gick han med den till gårdens kvinnor och läste upp följande strof;

Här kan ni se
en lem (vingull) som skurits
från hästens fader.
För dig, piga,
må Völse
leva upp
mellan dina lår [15]

Husmodern behandlade sedan hästlemmen med lök och linfrön, som ska ha ansetts som afrodisiaka. Völse vördades som en gud och togs fram om kvällen och skickades runt bland hushållets medlemmar. Den mest aktiva rollen spelades av kvinnorna men även männen behandlade Völse med respekt, då den ansågs ha med gårdens gröda att göra. [16]

FREYA
Freya var Freys tvillingsyster och framställs i myterna som den stora kärleksgudinnan. Hon åkallades i kärleksaffärer, vid bröllop och vid förlossningar. Freya framställs i myten, liksom fler av de fornnordiska gudinnorna, som självständig och egensinnig. Hon agerar ofta genom svek och list och inte sällan drabbar det de manliga gudarna. [17] Hon använder sig också av sin sexualitet för att få det hon vill såsom guld och fina smycken. I  Lokasenna beskylls Freya för grov kärlekshandel om ett smycke och i Sörletåten sägs hon ha förvärvat ett av dvärgar tillverkat smycke genom att ha legat en natt hos var och en av dem. [18] Freya beskylls också av Loke för sin lösaktighet;

»Tig du, Freja;
Dig till fullo jag känner;
du vanära visst inte saknar
de asar och alfer,
som här inne äro,
ha alla dina älskare varit.» [19]

Det är dock tydligt att Freya själv bestämde över sin sexualitet. Ett tydligt exempel på detta går att finna i Kvädet om Trym där Tors hammare blivit stulen och jätten Trym, som stulit den, kräver att få Freya till hustru i utbyte mot hammaren. När Gudarna enas att gå med på Tryms krav ryter Freya ifrån.

Vred vart då Freja
och fnyste av harm;
hela asasalen
under henne skalv,
och brisingasmycket
brast ifrån halsen:

»Den mangalnaste
månde jag vara,
om jag med dig åker
till jättarnes bygder. [20]

Freya, och även de andra fornnordiska gudinnorna, representerar ett kvinnoideal, där självständighet ses som en positiv egenskap. Även om samhället var ett patriarkat där kvinnan var omyndig och i äktenskapet mannens egendom, krävdes det att kvinnan själv kunde sköta gård och hushåll, då männen var ute på långa färder. [21]

Freyas självständighet och ignorerande av männens befallningar kan också tolkas som ett uttryck för att kvinnorna bevarade ättens ära genom att hetsa sina män till strid. Kvinnorna såg också i första hand sig tillhöra den egna ätten och inte mannens. Äktenskapet var en förbindelse som gjorts upp som ett kontrakt mellan två släkter. Denna förbindelse kunde lätt brytas om så krävdes. [22]

Många av de fornnordiska gudarna levde i äktenskap med varandra, t.ex. Freya - Od, Frey - Gärd, Oden - Frigg osv. Enligt myterna tycks de dock även haft andra sexuella förbindelser, något som inte minst gäller Freya. [23]

Freya är en komplex gudinna och bär även andra egenskaper som gör henne till mer än bara en fruktbarhetsgudinna. Bl.a. är hon en mästare på sejd, en slags spåkonst, och det ska ha varit hon som lärt ut denna konst till de andra gudarna. Hon sköter även offer. Hon kan också beskrivas som en dödsgudinna då hon härskar över ett eget dödsrike. I myterna sägs att Oden och Freya delar lika på de män som stupat på slagfältet. Freya tar dessutom emot kvinnor. Hennes dödsrike beskrivs, liksom Odens, som ett lyckorike med mängder av fläsk, öl och slagsmål. Men även vad gäller hennes dödsrike kommer funktionen som fruktbarhetsgudinna in. Övergången till dödsriket beskrivs nämligen ofta som en erotisk lustresa. T.ex. har kungarnas död omskrivits som en omfamning av dödens dis. Denna dödens dis ska då vara Freya. [24]

Tyvärr finns inte så mycket kunskap om Freyas kult bevarad, men den bör ha liknat kulten runt Frey. Denna typ av riter har av eftervärlden ofta betraktats som en primitiv form av religion eller som orgier av sexuella handlingar. Denna föreställning vilar främst på den judekristna inställningen till andra religioner som anses präglas av liderlighet. Därför har Freyas rykte inte heller varit det bästa i forskningen efter religionsskiftet. Katterna som drar hennes vagn har ansetts symbolisera liderlighet och lösaktighet och det har ansetts helt naturligt att hon ibland kallats Syr (suggan). Freyas övriga egenskaper har också, i forskningen, fått stå åt sidan för hennes sexuella läggning. [25]

FÖRHÅLLANDET MELLAN FREY OCH FREYA
En av vanernas mörkare sidor var att de utövade incest. Innan Njord kom till asarna berättas att han var gift med sin syster Njärd. I detta äktenskap fick han tvillingbarnen Frey och Freya. Sexuella förbindelser mellan syskon var inte tillåtet bland asarna, men de accepterade ändå de vaner som kom till dem vid krigsslutet. Intrigskaparen Loke passar dock på att smäda Njord;

Loke sade:
»Håll nu, Njord,
och hov visa!
Ej längre det lönligt jag håller:
med syster din
fick du sådan son
och är dock värre än vån var.» [26]

Även Frey och Freya ska ha haft en sexuell relation trots att de var tvillingsyskon.

Loke sade:
»Tig du, Freja!
En trollpacka är du
och mängd med mycket men,
sedan blida makter
med din broder dig beträdde,
och fult skämde, Freja
du dig ut.» [27]

Trots att det alltså förekommer incest i gudavärlden var detta något som enligt källorna var förbjudet bland människorna i det förkristna Norden och det kan förefalla märkligt att fruktbarhetsgudarna tillskrivs sådana tabubelagda egenskaper. Tidigare forskning har tolkat detta som ett uttryck för vanernas starkt erotiska läggning. På senare tid har denna tolkning dock fått stå tillbaka för tanken att det ska ses som en gudsbild som inrymmer både manliga och kvinnliga sidor, vilket uttrycks som en släktrelation och en gudomlig förening mellan manligt och kvinnligt. Vanerna var fruktbarhetsgudar, vilka i mytologiska sammanhang ofta uppfattas som androgyna. Detta kom att spaltas upp i en manlig och en kvinnlig princip, som uppfattades både som syskon och som makar. Detta markerade att de egentligen bara var den manliga och den kvinnliga sidan av samma gudom. Denna närhet markeras också ofta genom namnen som är utformade som ett manligt och ett kvinnligt uttryck, såsom Frey och Freya eller Njord och Njärd. Exempel på detta finns även inom andra mytologiska religioner, t.ex. Yama och Yami (fornindisk religion) samt Faunus och Fauna (romersk religion). [28]

Det finns även vissa andra exempel på Incestförhållanden inom den fornnordiska mytologin. Skillnaden är dock att dessa ska ha skett omedvetet. Ett exempel återfinns i Sagan om Rolf Krake, där Rolfs far inte visste att den kvinna han gifte sig med egentligen var hans egen dotter. Ett annat exempel är att Oden ska med sin dotter Jord ha avlat sonen Tor. I dessa myter blir avkomman av dessa förhållanden stora hjältar. [29]

DISKUSSION UTIFRÅN FOUCAULT
Foucault menar att det i antikens Grekland varken enligt lag eller sed var påbjudet att vara trogen inom äktenskapet, åtminstone inte för männen. Däremot var trohet något som förespråkades inom flera filosofiska strömningar. Bl.a. ska Aristoteles ha hävdat att det i det ideala samhället skulle ses som en vanärande handling om en man eller kvinna hade sexuella förbindelser utanför äktenskapet. Detta menade han dessutom skulle gällda utan några undantag. [30] Under den tid som Foucault skildrar i de två senare banden av Sexualitetens historia sker en förändring av synen på äktenskapet och troheten inom det. Under de hellenistiska och romerska kulturernas tid ses vissa förändringar gällande både de institutionella formerna för äktenskapet och makarnas förhållande till varandra. Från att tidigare varit en privat angelägenhet blir äktenskapet under den hellenistiska tiden en del i den offentliga sfären. Foucault hänvisar till Cl. Vatin som menar att utvecklingen var en följd av att man börjat använda religiösa ceremonier. Möjligheten för kvinnan att själv välja vem hon ville dela sitt liv med, utan inblandning av fadern, blev större och faderns rätt att upplösa sin dotters äktenskap upphörde. Även lagstiftningen mot äktenskapsbrott skärptes, vilket främst påverkade mannens roll.

Tidigare hade det varit fullt tillåtet för männen att ha sexuella förbindelser utanför äktenskapet, men detta förbjöds nu. [31] Bevarade texter visar också att mannens roll som förmyndare över kvinnan och som förnuftig styrare av hushållet börjar upplösas och äktenskapet börjar skildras som en speciell relation med ett mer ömsesidigt, känslomässigt beroende.

Vad gäller synen på äktenskapet i det fornnordiska samhället har jag inte funnit några klara uppgifter mer än att det sågs som en uppgörelse mellan två släkter och att det lätt kunde upphävas. Det verkar därmed ligga närmre det antika Greklands syn på äktenskapet än det hellenistiska. De utomäktenskapliga förbindelser som sker i gudavärlden skildras inte heller på något negativt sätt eller utifrån någon moralisk ståndpunkt, vilket gör att man kan misstänka att det inte var speciellt anmärkningsvärt att vara otrogen. Anmärkningsvärt är att detta gäller även de gudinnorna.

[1] Ström, 1967
[2] Ström, 1967
[3] Ström, 1967
[4] Ström, 1967
[5] Näsström, 2002
[6] Näsström, 2001
[7] Nordiska kungasagor 1 ur Näsström, 2001, s.48
[8] Näsström, 2001
[9] Holtsmark, 1992
[10] Nässström, 2001
[11] Sången om skirner,vers 42, ur Den poetiska eddan, 1994, s.68
[12] Näsström, 2001
[13] Loketrätan, vers 42, ur Den poetiska eddan, 1994, s.92
[14] Ström, 1967
[15] Flateyarbók, ur Näsström, 2001, s.263
[16] Näsström, 2001
[17] Näsström, 2001
[18] Ström, 1967
[19] Loketrätan, vers 30, ur Den poetiska eddan, 1994, s.90
[20] Kvädet om Trym, vers 13, ur Den poetiska eddan, 1994, s.100
[21] Näsström, 2001
[22] Näsström, 2001
[23] Ström, 1967
[24] Näsström, 2001
[25] Näsström, 2001
[26] Loketrätan, vers 36, ur Den poetiska eddan, 1994, s.91
[27] Loketrätan, vers 32, ur Den poetiska eddan, 1994, s.90
[28] Näsström, 2001
[29] Näsström, 2001
[30] Foucault, 2002a
[31] Foucault, 2002b

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Anmäl
2007-12-22 13:06 #1 av: medde

Jättebra artikel. Min tös gudfar är runristare.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2007-12-26 10:42 #2 av: Bjornen

En bra artikel som gäller i den mera välbefolkasde delen av motsvarande vårt land. I övriga delar av landet är det mera osäkert hur vida samma regler och förhållningssätt även gällde där.

Det jag reagerar på är stavning av "Frey och Freya". Jag reagerar alltid på när man stavar ord med y istället för ij. I äldre texter är det snudd på omöjligt att skilja bokstäverna "y" och "ij". Y:et har alltid prickar över bokstaven och ij likaså och används oftast för nuvarnade bokstav j, men ibland även för bokstaven i. Många i även riktigt lärda arbeten används tyvärr alltför ofta konsekvent stavning med y istället för ij eller y. Det borde vara naturligt att man använde den stavning som passar sammanhanget. Det har numera blivit vanligare i nyare arbeten att man använder ij istället för y, men fortfarande används y i alltför stor utsträckning.

I denna artikel används stavning med både j och y, men y-stavningen dominerar. Den självklara stavningen är j eller ij om man vill använda gammal stavning.

 

Anmäl
2007-12-27 20:09 #3 av: Ahnna

#2 Vad Caroline har för anledning att stava med y vet inte jag, men artikelns innehåll är ändå det viktigaste.

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Anmäl
2007-12-29 21:55 #4 av: dumuzi

Hej! Det är jag som är Caroline och författare till texten. Vill för det första poängtera att detta är ett litet erbete i en a-kurs, jag är inte forskare inom ämnet. Även om det är ett stort intresse.

Tyvärr har jag sett att detta inte heller är den färdiga versionen av texten, vilket jag trodde när jag skickade den till Ahnna. Det fattas bla. ca 1 & 1/2 sida i slutet, därav ett något abrupt slut. Lite synd eftersom slutet av diskussionen mer behandlar fruktbarhetsgudarna än den del av disskusionen som finns med. Beklagar detta:(

#2 Jag vet att det föreligger en diskussion om stavningen. Jag är inte så insatt i de språkliga aspekterna än, jobbar på det! Men enligt vad jag förstått så är deras fornordiska namn Frö och Fröja. Och det är väll kanske de man bör använda. Men jag anser att eftersom jag skriver på modern svenska så bör jag även skriva deras namn på modern svenska. Att jag blandar stavningen med y resp. j, är mest slarv, min mening var nog att skriva med y. Men jag tackar och tar till mig ditt tips om stavning med j, du har nog faktiskt rätt i det du skriver.

Anmäl
2009-11-14 14:27 #5 av: Dickwase

Jag inser att jag är väldigt sent ute för att kommentera detta, men vill fylla i med att Caroline missat två viktiga källor för kunskapen om sexualiteten under förkristen tid i Norden.  Angående incest, så kan vi inte påstå att det var förbjudet i några lagar, och dessutom har vi ett förstahandsvittnesmål om incestuösa äktenskap bland "vanligt" folk.  Al-Ghazal, arabiskt sändebud, sannolikt till Rorik av Dorestad (eftersom nordborna där är kristna så tidigt), 844/845 blev älskare åt den danska drottningen, med namnet "Njut" (Niud, vilket också vittnar om vällustkulten kring fruktbarhetsgudarna, jmf "lussebruden") och hon anger om nordborna att:  "De var hedningar, men nu följer de den kristna tron, och har givit upp elddyrkan och deras tidigare religion, utom hos folket på några få av deras i havet utspridda öar, där de behåller deras gamla tro, med elddyrkan, äktenskap mellan bröder och systrar och andra olika typer av styggelse".  Att det inte finns skäl att tvivla på hennes ord framgår av att elddyrkan tydligt ses i de arkeologiska fynden av hov och harg, där en stor eldhärd alltid är centralt placerad.  Att man före 1800-talet inte heller märkt någon negativ effekt av incestuösa förbindelser vittnar föreställningar i alla kulturer om, nämligen den som Hrolf Krakes saga också vittnar om: "Frukten" av incestuösa förbindelser ansågs istället allmänt bli en bättre avkomma.

Drottning Njut säger också, när Al-Ghazal oroar sig för att hennes make ska ta illa upp för att han är hennes älskare, att Vi har inte sådant [skandaler i form av otrohet] i vår religion, inte heller har vi svartsjuka.  Våra kvinnor är med våra män enbart av fritt val.  En kvinna stannar hos sin make så länge det passar henne att göra så, och lämnar honom om det inte längre roar henne.  Det var seden hos vikingarna innan den romerska religionen nådde dem att ingen kvinna nekade någon man, utom om en frälsekvinna tog emot någon av låg rang, det klandrades hon för och hennes familj höll dem åtskilda.  (Detta visar indirekt att drottning Njut knappast var särskilt ivrig kristen).  Det senare är intressant, och en parallell med bl a Hawaii och andra sexuellt uppmuntrande kulturer (d v s före kristendomen), där det var direkt oartigt att avvisa en invit till sex och där sexuell trohet inom äktenskapen var ett otänkbart fenomen.  Visserligen uttrycks i (de medeltida) lagarna att kvinnors äktenskapsbrott kunde straffas, men av kvädena i Lokes träta framgår också att detta var något som man knappast brydde sig om:  Njord säger:

Stor sak om kvinnfolk med karlar har

sin hugnad, i hor eller eljes.

Jag undrar hur omanlig ás kommer hit -

den fjollan, han födde ju föl.

D v s att det inte var något att bry sig om, om kvinnfolk gillade att ligga med karlar eller något annat.  Däremot om en man lät sig penetreras, som Loke gjort.

Den andra källan som är intressant i sammanhanget är Saxo Grammaticus, vilken ger oss en glimt av kulten kring Frey vid Uppsalahovet.  Han anger att hjälten Starkad levde sju år i ro med "Frös söner" - d v s hans hovmän (lägre prästerliga) - men så anger han, utan tvekan färgat av kristlig nit, att Starkad vid tiden för offren vämjdes av de feminina gesterna och handklappningarna i föreställningen på scenen, och av det omanliga ringandet med klockorna.  Det vill säga att vi skönjer ett feminint prästerskap, av "transsexuella", i form av hovmän hos Frey, i linje med prästerskap hos andra fruktbarhetsgudar, som t ex Innana-Ishtar.  Vi ser här ett direkt vittnesbörd om att man även här i Norden omfattat föreställningen om att enkönad sex i sig inte är något förkastligt.  Däremot delade man - som vi sett av Njords vers mot Loke - föraktet för den man som lät sig penetreras (han var argr), men inte mot den som penetrerade.  Men Freys hovmän ska sannolikt identifieras med "könsbytare" och fanns förmodligen vid hoven för att i "tempelprostitution" erbjuda sex till andra män (jmf också att "hovmännen" i Grettis saga räknas till den feminina gruppen).  Starkad levde ju sju år med dessa "söner" till Frey, och kan därför, menar jag, ha varit vad vi skulle kalla för "gay".  Att Saxo säger att Starkad var "kysk" handlar kanske snarare om att han inte hade ihop det med kvinnor.  Intressant nog är också Frey den enda gud som kan styrkas ha haft kvinnliga präster, gydjor.  Det finns därför anledning att tänka sig att dessa också var knutna till s k tempelprostitution.

Alla dessa tecken på en sexuellt uppmuntrande kultur visar också att man i det förkristna nordiska samhället har börjat med sexualitet tidigt. Redan i barndomen.  Detta eftersom det är ett mönster i alla sexuellt uppmuntrande eller tillåtande kulturer.  Det är bara i restriktiva eller repressiva sexuella kulturer (den västerländska kristna kulturen är den mest repressiva av alla jordens kulturer) som sexualiteten hindras före "vuxenheten".  Det är också bara i dessa kulturer som sexualitet betraktas som något skadligt.

Mer kan läsas i min bok om Sexualitetens historia i Västerlandet: "Samlag eller Salighet".

 

Dick Wase

Anmäl
2009-11-15 00:26 #6 av: LinaN

#5 spela roll om det är en gammal artikel, ständigt plockad sådan fram ur arkivet och diskuteras på nytt!

Tycker det du skrivit låter tämligen intressant! Ska ta o se om jag hittar boken på biblioteket här i stan! Sexualitet i samband med religiösitet och kultur har alltid intresserat mig.

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.